Blicken
Dagarna går och är ganska mycket det samma. Skolan är över och jag känner mig redan uttråkad. Snusavslutet går inte lika bra som planerat, måste hitta motivationen igen. I går tog jag min andra löprunda för året, i mina sprillans nya skor (ibland händer det bara. Var ute och gick promenad, då jag såg över gatan och dessa skönheter bokstavligt talat sken över gråbetongen. Och inte bara det, det var samma skor som jag sett på så länge, men inte tyckt att jag haft råd att köpa. Sista paret. På rea. I min storlek) I går sprang jag 3 km på 30 minuter (5 minuters intervaller med gång + lätt jogging)
I vilket fall som helst - det var ju inte mina joggingskor det här skulle handla om, utan om....
BLICKEN!
(bara en liten detalj)
Jag har egentligen inte tid och energi på att informera om de senaste uppdateringarna i Baltazar wa Ramses historien. Igår när jag pratade med LZ på telefon, sa jag att jag var på väg till honom och hon verkade lite oförstående, så jag upprepade mig själv - varpå jag fick till svar "WHAAAT??! THAT THINGS IS STILL GOING ON??" Ja, tydligen så gör den det.
I vilket fall som helst, det är bara en liten detalj och kanske svårt för er att förstå eftersom ni inte har hela bilden. Kort sagt kan man säga att Ramses håller tillbaka väldigt mycket, eller för att använda ett mer populärt uttryck - his playing hard to get. I och med att det är Ramadan så har vi chillat ganska mycket med vad nu det här än är. Det har blivit några kyssar och allt för intima myssessioner i soffan, men annars har vi hållt oss i skinnet. Numera ses vi varje dag och äter som regel middag ihop för att därefter gå promenad. På tisdagen var jag alldeles för trött till att träffa honom, så när vi träffades igår uppförde vi oss som att vi inte hade sett varandra på år och dar. Vi har det kortsagt jävligt mysigt ihop.
Tillbaka till poängen.
Jag berättade att LZ (min bästa vän) och hennes exflickvän som också heter Baltazar skulle komma på besök i augusti. Grejen är att LZ och Baltazar har hållt på fram och tillbaka i flera år och det har inte alltid varit helt odramatiskt och väldigt ofta (eller snarare ALLTID) så är det mig LZ ringer för att klaga till. I detta sammanhanget nämnde jag bara i förbi farten att det är ganska sugit, för jag tycker faktiskt om Baltazar och tycker hon är en helt underbar människa.
Det var då jag fick den där blicken - blicken som jag annars nog hade sparkat bakut för. Han stannade till och blev helt tyst, var helt klart spänd och studerade mig. En blanding av svartsjuka och nyfikenhet. Jag reagerade faktiskt på det. Dels att han faktiskt visade den sidan av sig själv och dels för att jag till min stora förvåning blev smickrad av reaktionen. Och till min stora förvåning så rättade jag mig själv; jag tycker om henne som människa. Och han drog en osynlig lättans suck. Jag svarade därefter med en undrande blick och en obekväm stämning uppstod i några sekunder.
Jag tog det nog som en komplimang för att det bekräftar det jag redan insett och jag ser nog också komiken i det hela. Att han som hela tiden tjatar på att jag inte ska känna mig låst, att jag är fri att göra vad jag vill och att jag inte behöver vänta på att han ska bestämma sig.
Jag vet inte vad det här är. Men just nu är det så jävla bra och jag ska njuta till fullo. Med det sagt så kan jag fanimej inte vänta tills Ramadan är över. Då har 1 månad med intensiv spänning byggt sig upp. Bara 10 dagar kvar nu!