Bakispotatis dag#3
Jag har nog överträffat mig själv den här gången!
Igår efter jobbet började spykavalkaden. Gick hem, såg på TV, somnade, blev väckt och gjorde återigen ett försök på att få i mig lite näring. När det var läggdags var jag så uttorkad att jag inte vågade ta litiumet och skippade seroquelen eftersom att jag inte fick behålla något (3 dagen på rad som jag skipppat den FYFYFY!). Lyckades få i mig Melatonin. Har inte fått sova i natt, men vilat. Legat och kallsvettats hela natten. Jag skulle vilja säga att jag faktiskt är imponerad av mig själv, för så här jävlig har jag aldrig varit efter karatefylla. Sitter på jobbet nu och väntar på lunchen. Fortfarande illamående, men det börjar blir bättre. Imorgon börjar jag inte förrän kl 12.00, så ikväll ska jag försöka att äta och dricka tillräckligt och så proppa i mig alla mediciner och lite bensos. Behöver verkligen sova.
Jag trodde min semestersättning skulle komma idag, så hade bokat tandläkartid på torsdag, men det var lite felräknad. Får ringa och avboka efter jobbet, min förra lön var ju inte så mycket att hänga i granen eftersom att jag hade haft semester.
På tal om semester - nu är det dags igen. Reser till Norge på torsdag för att fjällvandra. Hamstringen krånglar fortfarande och knäna är inte helt i form, men jag har knästöd nu och ska låna stavar av Kh. Det här får bli mitt sista fysiskt krävande äventyr, sen har jag lovat mig själv att gå till läkaren och försöka att ta det lugnt i sommar. Är tämligen säker på att mina menisker har rykt, jag har egentligen två stora problem här i livet. För det första hatar jag läkare/kliniker/mottagningar/sjukhus och för det andra är jag alldeles för envis och stolt av mig. Något som ofta bidrar till att jag inte söker hjälp förrens jag är halvt död.