Jag är hopplös

Ibland är jag bara så dum i huvudet att jag vet inte vad jag ska göra med mig själv.
 
 
Sista tiden har jag varit så otroligt trött rent fysiskt. Häromdagen stod jag och tänkte på det, men bestämde mig för att vänta tills jag fått svar på blodproven som läkaren tog när jag var inne med bronkiten.
 
Som sagt i förra inlägget så finns det ingen anledning för mig att vara trött.
 
Men, mensen har gått in i någon obegriplig cyklus som jag inte begriper mig på. Eftersom att jag gått upp så sjukt mycket i vikt sista halvåret (närmar mig 60 pannor nu), så har jag också börjat fuska med maten (läs:äta minimalt)
 
I går kom brevet från läkaren och bekräftade det som redan legat rätt framför mina ögon i flera veckor.
JÄRNBRIST!
 
 
Inget allvarligt, men jag har tänkt på det och jag borde sett för länge sen att det här var anledningen til tröttheten.
 
Nåväl, har införskaffat mig Duroferon i dag och tänker att jag skjuter upp nästa blodgiving i ytterligare några veckor.
 
Matteprov på torsdag och ruskigt dålig höstväder i helgen blir det
 
- äta gott, STICKA (som jag längtat), plugga och läsa bok.

Blä

Det är väl ungefär så veckan så långt kan beskrivas, även om det bara är onsdag.
 
Vet inte om det är sömnbrist eller att jag bara är pisstrött på mitt jobb eller alla jävla problem hemma eller att min mens har hoppat helt ur av kontroll. Kanske det är vädret? Hoppas på att det här bara är en vanlig höst dipp.
 
Försov mig 1,5 timma i morse och klarade på något mirkulöst sätt att bara komma 25 minuter för sent till jobbet, det gick dock inte obemärk förbi.
 
Matteläraren bestämde sig för att tidigarelägga nästa prov, så vi har bara swishat förbi två kapitlen på mindre än en vecka - även om jag fick ett okej betyg förra gången (75%), så tvivlar jag på att det går lika bra nästa. Det är lite dumt, för dessa prov räknas egentligen inte sååå mycket, men efter heldagstentan i februari - om det då står mellan 2 olika betyg, då är det resultaten från dessa småprov som avgör.
 
I jobbsökarfarten igen. Har hittat en tjänst jag verkligen vill ha, men tvivlar. Över 50 sökta jobb i år och bara 1 intervju! Därför kontaktade jag mitt gamla universitetet i dag, behöver nya ögon att se på mina ansökningar. De har tydligen fått en ny anställd som är långt i från lika välvillig och underbar som den förra. Nu har man tydligen inför en tvåtermins-gräns - vilket betyder att jag inte får hjälp det. Lite dumt, med tanke för att snitttiden för att hitta ett relvant jobb med min utbildning ligger på lite över 2 år.

Förra året gick jag ner till Arbetsförmedlingen och frågade om samma hjälp och det är ganska uppenbart att jag inte ligger innanför deras målgrupp. Jag blev skickad till en kurs, där man lärde sig att skriva CV med fokus på rättskrivning och strukturering. Vidare fick vi höra att det alltid är en bra idè att komma på en jobbintervju med hela och rena kläder (!!) och kanske viktigaste av allt påpekades att det viktigaste på ett CV är att skriva sitt namn och att de kontaktuppgifter man lämnar är uppdaterade!!!!
 
Nu spyr jag bara galla. Säger till mig själv att det är hösten. Det är alltid hösten. Du har fixat ett år nu utan sjukdom och den arbetdsbörda du har nu är faktiskt lägre än någonsin. Inte låta det här ta över, inte måla fan på väggen och ta ut förlusten i förskott. DET GÅR!
 
Men just den här veckan har jag bara lust att be hela världen dra åt helvete.

Sjukt mycket Karmapoäng

Denna helgen har varit riktigt intensiv. Mycket att pyssla med hemma och plugget. 
 
Igår runt den här tiden drog jag över till Kh. Hon ska flytta till London i några månader och har därför bestämt sig för att flytta ut på riktigt.
 
5 år av plugg och doktorsavhandlande.  Puh! 
5 år med ärvda kläder och resor runt halva jorden.
5 år som skall packas ned i kartonger och köras runt hela stan för tillfällig förvaring. 
 
Jag tror vi bägge hade underskattat hur mycket arbete detta var. 
 
Det blev inte många timmars sömn i natt,tror vi kom oss till kojs vid 3.
 
Nu är hon och en annan ute och budbilar. Jag sitter här med en kall öl och försöker samla energi till att gå till bussen.
 
Men det blev många fina samtal i natt och god öl. Jag har också fått med mig alldeles för mycket kläder hem.
 
Bäst av allt har ändå varit att jag fick bestämma musik idag. Jag skruva på Timbuktu på högsta volym. Hon begrep inte ett ord, men klarade trots detta av att påpeka ' är det där verkligen svenska? Han låter ju inte alls som dig när du pratar! '
 
Men bäst av allt - hon älskade det hon hörde. Vi har redan nu sagt att vi ska sticka till Svea och se han live.
 
En bra helg med andra ord. I natt kommer jag att sova riktigt gott.