Bon Voayage

Sticker till Frankrike på välbehövlig semester. Bussluff längs Rivieran. Utan Ramses (passlös stackare). Men inshaallah sammanstrålar vi i Barcelona om några dagar.
 
Så blir det en hel del plugg också.
 

Happy Kon Tiki Day!

I dag är det exakt 70 år sedan Thor Heyerdal och hans expedition med båten Kon Tiki nådde Raroia, Polynesien. En betydlligt större bedrift än att jag föddes på ett regionssjukhus i Norrland för närmare 30 år sedan.
 
Fredagen slog den årliga Augusti-Ångesten till med full kraft. Alla planer jag hade i helgen ställdes in och allt jag borde gjort blev liggande. I dag hade Ramses spontant ordnat en Hejdå-fest för S och när det kom till min vetskap att detta även var en improviserad födelsedagsfest för mig, slog jag bakut. Efter att han satt mig på en rejäl guilttip blev jag ändå med, men födelsedagselementet ströks från agendan.
 
Det blev en riktigt fin kväll tillslut. Ramses slog följe till hamnen (halvvägs hem) och några sekunder efter tolv utbrast han med stora rörelser "HAAAAAPPPY BIIIIIRTTHHHDAAAY BAAAALLLTAAAZZZAR!"  Jag kontrade med " HAPPY KON TIKI DAY!!" och kundgjorde därefter att från och nu - i år - firar vi  inte längre min födelsedag - men Kon Tiki Day. Varpå Ramses svarade
 
"I don't care what we celebrate. As long as we can go out tomorrow and eat a nice dinner and enjoy life together. As long as I can see you smile and be happy"
 
Så. Så enkelt var det att bota födelsedagsångesten. Fira något annat istället :)

Denna underbara människa

För cirka 6 veckor sedan bestämde jag mig för att sluta snusa. Första tanken var att sluta tvärt, men det projeketet övergavs efter några smärtfulla dagar. Ramses föreslog då nedtrappning och för att hjälpa mig att hålla mig i skinnet, släpade jag över hela mitt snuslager (ca en matkasse) över till hans lägenhet. Sista 4 veckorna har jag varje dag gått över till honom för att få min dagliga dos (metadonpatient, hej!)
 
Sista två veckorna har även detta börjat att glida, så nu har jag än en gång bestämt mig för att sluta tvärt när mitt lager är slut - jag har i skrivande en dosa kvar att livnära mig på. För några dagar sedan berättade Ramses att han gömt en dagsdos (som han kallar det) i min lägenhet ifall det skulle vara total kris och jag inte fick tag på honom.
 
Och igår kom den dagen då det var total kris - Ramses hade glömt att ta med sig den sista dosan hem till mig. Så jag frågade;
 
"Vart har du gömt den där förbaskade dosan?" 
"Mitt fram i bokhyllan. Bakom en bok", svarade han.
 
Jag letade och letade och det blev bara kallare. Men glad röst säger och upprepar han;
"Mitt fram i bokhyllan. Ser du den lilla pocketboken som ligger ovan på alla andra böcker?!"
 
Jag  ser mig runt och utbrister;
"Den lilla pocket boken? Du menar Koranen antar jag?"
"Just precis!", svarar han glatt.
"Seriööööst?!" svarar jag skeptiskt.
 
Och med ett stor leende på läpparna replikerar han;
"Är det inte öppenbart?! Heligt bakom heligt!"
 
[Jag höll på att dö, haha.]