#psykbryt 2.0

#Ramses
 
Det här kommer nog att bli ett långt och förvirrande inlägg, men jag måste bara få det här ur mig!!
 
BAKGRUND: Så det här med Ramses, det började som något helt okomplicerat och fantastiskt och nu är det bara totalt kaos! Förra veckan så hade vi ett långt samtal och han var brutalt ärlig, något jag verkligen uppskattar. Han har ju ett sovande långdistansförhållande och av den anledningen så menade han att det var fel att göra något med mig/oss. Fair enough!
 
Efter den första gången så har vi inte haft sex igen, men vi pratar med varandra konstant, ser varandra så ofta som vi bara kan, vi går runt på stan och håller varandra i handen, vi hånglar och gosar och kelar, ja vi gör allt utom att ha sex med varandra.
 
Och vi uppför oss som tonåringar, bara den här jävla Messenger-grejen liksom! Bortsett från att vi sitter och skickar femhundraåttioelva meddelanden till varandra varje dag, allt från totala oväsentligheter till artiklar, inbjudningar och sånger, så kommer jag på mig själv att hela tiden kolla när han var aktiv sist. Och jag vet att han gör samma sak, för jag märker att om jag varit inaktiv i flera timmar och går på Messenger, så tar det typ 1 minut innan han på något sätt kontaktar mig. I skrivande stund sitter jag och nojar över att han fortfarande INTE läst mitt godnatt-meddelande från igår! Och jag har inte hört något från honom på hela dagen, vilket är högst ovanligt!
 
Så är det där med att vara fysiska. Både jag och Ramses är väldigt fysiska med våra vänner, det är mycket kramar och omfamningar och han är dessutom ganska sliskig/överdrivet positiv. Så när han går runt och ger mig långa kramar och säger att jag är vacker eller att han är så glad att jag är där, så vet jag inte helt hur jag ska tolka det heller.

FREDAG: Vet inte helt varför, men efter mattetentan så blev jag bara attackerad av panikångest - vet inte vart det kom ifrån helt. Jag har per skrivande stund för övrigt, inte ätit sen fredags morse. Mitt humör var alltså inte på topp, men M skulle flytta så vi skulle vinka av henne med en fest. Jag tänkte att vara ute bland människor - folk jag tycker om - skulle hjälpa med deppen och ångesten - men där gick jag bet. Gick hem till Ramses runt 18:00 och även om jag försökte att uppföra mig, så var det helt uppenbart för honom att något var fel. Jag försökte förklara situationen med så lite dramatik och detaljer som möjligt, men det hjälpte inte. Vi gick på festen, alla tyckte jag uppförde mig märkligt, jag skylde på luftvägsinfektionen. Sprang in på toaletten i parti och minut för att andas och gråta. Gjorde mitt bästa för att verka normal, men det gick inte. Saknade verkligen Bror där och då - mitt permanenta alibi. Mitt i allt det här hör ex:et av sig för första gången på två månader och vill träffas. Ramses blir mer och mer oroad och allt slutade med att vi bägge lämnade festen runt 22.00, med Ramses som insisterar på att få veta vad det  är som händer.
 
Vi gick på promenad i regnnatten, Ramses köpte som alltid glass och jag avstod. Vidare hem till Ramses för te och relationsprat. Så ringer S, hans långdistanstjej och jag hör hur han ljuger för henne om vad han gör om vem han är med. Det var bara natruligt att vi tog upp ämnet efteråt och ska jag vara helt ärligt så var konentan av det samtalet helt identisk med alla andra samtal vi haft sista två veckorna. Min ångest blir bara starkare och starkare och tanken slår mig ; är det Ramses som triggar ångesten?

Dessutom blev jag bara mer och mer provocerad. Ramses vet att jag är bipolär, men likt många andra så märker jag att även om folk "vet vad det är", så ser man snart att folk har stora kunskapsluckor. Så när han försöker att vara så jävla positiv och välmenande, så förstår inte han (eller andra för den delen heller) att han bara häller besin på elden. Att det sårar. Det är klart som fan att jag är medveten om att jag är född i ett av världens rikaste land och att det finns säkert minst 2 miljarder människor i världen som har det värre än mig. Hade jag kunnat slå av ångesten med en av-och-på-knapp så hade jag gjort det!
 
Jag vet att han menar väl och att han bara ville hjälpa. Han sa ju själv att han aldrig sett mig på det här sättet innan och att han blev orolig. Men jag tror det var under det här samtalet, som irritationen som kulminerade med full kraft natten söndag, började.
 
Knallade hem runt midnatt, Ramses följde mig halvvägs hem. Vid gatukorsningen stod vi och hånglade en god stund. Vi sprang in i en gemensam vän som också känner S - och trots det här fortsätter han att hålla min hand, krama om mig och kyssa mig på kinden. #förvirring.
 
LÖRDAG:Jag klev inte upp förrän 17:00 och hade egentligen bestämt mig för att stanna hemma på kvällen. Ramses ringer och vill så gärna att jag ska komma över på middag. Jag orkade egentligen inte, men bestämde mig för att gå ut ändå. Jag och Ramses hade bestämt oss för att försvinna ut på en karatefylle. Ex:et hör av sig igen och vi bestämmer oss för att mötas på baren som ligger ett stenkast från min lägenhet kl 18:00. I min värld var det tänkt att vi skulle dricka en öl, men efter den ölen bjöd jag hem honom till mig och vi drack och pratade medan jag sminkade mig och bytte om.
 
21:00 var jag äntligen påväg till Ramses och GUDARNA SKA VETA ATT JAG ÅNGRAR ATT JAG GICK UT PÅ LÖRDAGSKVÄLLEN, FÖR ALLT SLUTADE I KATASTROF!
 
Ramses hade vid det här laget skickat några meddelande (när han ringde så sa jag att jag bara skulle göra mig i ordning och komma över på en gång), så när jag ringde honom var han minst sagt irriterad av över att jag 1) Missat middagen 2) Var över tre timmar försenad. Jag berättade att jag hade träffat ex:et och då utbyttes irritationen mot forståelse - det var faktiskt Ramses som pushat mig till att träffa ex:et igen.
 
Kom hem till honom och vi började dricka - jag var redan ganska onykter och det var först på söndagen när jag träffade folk som det gick upp för mig hur jävla full jag egentligen varit. Ramses var för övrigt en stor besvikelse på den fronten - han var full - men den utlovade karatefyllan uteblev. Besviken, för jag har aldrig sett honom askalas och jag såg verkligen fram emot det.
 
Vi satt och lyssnade på musik och hängde med hans roomies, när de gick ut för att handla, hamnade vi eller ja, gränsle uppå honom och där satt vi och hånglade och gnuggade och smekte varandra, tills vi hörde dörren öppnas och jag hoppade av honom som ett gehu!
 
Vidare ut, vi hade tänkt att gå och dansa salsa, men stället var helt dött och CC:en orimligt. Så blev det en sån där situation när alla ringer alla och ingen kan eller vill bestämma sig för vad man ska göra, så slutar det med att man bara vandrar runt på måfå.
 
Tillslut hamnade vi hemma hos Mo och Sv (min bekantskapskrets börjar bli så jävla inavlad). Drack drinkar och snackade skit, jag blev bara fullare och fullare och stod och skrek som en femåring "JAG VILL UT OCH DANSA! JAG VILL UT OCH DANSA!". Tillslut klarade jag av att väcka Ramses sympati, han sa att han skulle hänga med mig och när väl det var bestämt så ville plöstligt hela gänget hänga på.

Det var en liten incident här också, då tänkte jag inte så mycket på det, men nu inser jag att alla fick med sig vad som hände. Jag har en tatuering på min vänstra arm (impulsmani tatuering, ful som fan!). Denna tatueringen råkar också vara i samma område som alla mina ärr. Vanligtvis så döljer jag armen eller sminkar den, men när jag ska ut på krogen brukar jag skita i det, eftersom att dels belysningen är så dämpad och dels för att folk inte tänker på sånt skit när man är aspackad. Det som händer är att Ramses tar tag i min arm och säger "vad är det där?!" Instinktivt, sliter jag tillbaka min arm och säger något om att jag inte vill att han tar på mig och att det är ingenting där. Tydligen gör jag det här JÄVLIGT HÖGT. Kära Ramses, tar allt med ro, tar tag i min vänsta hand och säger "det där skiter jag i, jag vill se din tatuering!" #tadetlugntförfan.
 
Ut på stan, hamnar på något medelmåttigt disco. Ramses har slutat att dricka för länge sen, det hade inte jag. Så står vi och dansar och håglar, jag smeker honom på ganska intima ställen och han gör ingenting för att få mig att sluta. Det här föregår framför våra vänner, många av dom också vänner till hans långdistans-flickvän.
Vidare till Opera, dräggbar #1 och där lyckas jag med att för första gången i mitt liv bli nekad inträde på en bar!!

Resten av gänget gick in, Ramses stod och hängde utanför med mig. Bestämde mig för att gå hem och Ramses föreslog att eftersom att jag var så aspackad, kanske det var bättre att jag hängde med hem till honom. Redan här börjar första tjafset. Jag står och gormar om att han borde gå in och hänga med de andra, medan han säger om och om igen att han inte vill det. Allt slutar med ett högljudd tonfall "Baltazar! Få in i ditt huvud att jag inte gör det för DIN skull! Jag gör det för att JAG vill! Fatta det någon gång!"
 
HÄR BÖRJAR KATASTORFEN!! JAG SITTER FORTFARANDE OCH HAR ÅNGEST ÖVER SKITEN. DET SKALL NÄMNAS ATT REDAN TIDIGARE UNDER DAGEN HADE JAG SAGT TILL HONOM ATT VI VAR TVUNGNA ATT SNACKA. DET JAG SÄGER SEDAN HADE JAG SAGT I VILKET FALL SOM HELST, MEN DET HADE NOG VARIT GANSKA MYCKET MINDRE DRAMATISKT OM JAG VARIT NYKTER.
 
Vi kommer hem till Ramses, sätter oss på golvet inne på hans rum. Jag slänger av mig koftan och strumpbyxorna och säger att vi måste snacka. Jag är inte helt säker på vad jag faktiskt sa, men jag vet vad det var jag hade tänkt att säga. Kontentan av det hela var följande.
 
 
Om jag hade varit Långdistansflickvännen, så hade jag blivit betydligt mer sårad och upprörd över sättet jag och Ramses uppför oss med varandra, än det faktum att vi hade sex. Ramses måste förstå att det egentligen inte är okej att sitta och hålla hand och hångla med någon, bara för att det inte är sex.
Jag kräver inte att han ska bryta upp med Långdistansflickvännen, men han måste bestämma sig. För jag är sjukt attraherad av honom och jag kan inte vara runt honom utan att hålla på att tafsa. Av den anledningen så tycker jag att vi bara ska skita i allt ihop och gå tillbaka till hur det var innan vi låg med varandra. Vilket är att träffas på fester hos gemensamma vänner.
 
Och jag vet som sagt inte om det var det här som kom fram alternativt hur jag la fram det. Jag minns inte heller vad han svarade, har en känsla av att jag egentligen inte lyssnade så mycket på honom där och då.
 
I vilket fall som helst. Ramses föreslår att vi bara ska gå och lägga oss och diskutera det här i morgon när vi bägge är nyktra, så säger han att jag kan sova på soffan - och jag exploderade fullständigt. "SOVA PÅ SOFFAN? DU TYCKER JAG SKA SOVA PÅ SOFFAN???!"
#herregud.
 
Tror kanske klockan närmade sig 0300-0400 här. Jag tar min kläder och gråter, säger att jag sova hemma. Ramses försöker att övertala mig att stanna, han tyckte inte att jag skulle gå hem i det skicket "kom Baltazar, nu sätter vi och ner och dricker lite tè och snackar om det här" "JAG VILL INTE SNACKA MER!!!! JAG VILL HEM!!!" Okej säger han och går ut i hallen och börjar klä på sig. Förbannad som jag är, så säger jag gång på gång att jag inte vill att han följer mig hem (KONTEXT: Jag har haft några obehagliga upplevelser, så alla min vänner vet att jag hatar att gå hem ensam på natten). Ramses försöker lugna ner mig, säger att jag verkligen inte borde gå hem ensam i det här skicket. Så kommer psykbrytet "ÄR DU DÖV??! FATTAR DU INGENTING!! JAG VILL INTE ATT DU FÖLJER MED MIG HEM!! JAG VILL GÅ ENSAM OCH VILL INTE SOVA HÄR!!"
 
Det sista jag gjorde ingen jag gick, var att jag stod och grät i hallen - vid det här laget hade faktiskt Ramses backat lite, jag tror han nästan var rädd så gormar jag "JAG HAR SÅ MYCKET SKIT I MITT LIV JUST NU!! JAG VILLE HA NÅGOT FINT OCH OKOMPLICERAT! DET HÄR ÄR ALLDELES FÖR KOMPLICERAT OCH JAG ORKAR INTE MED DET!"
 
Ramses går mot mig, ger mig en kram och säger att han vet det och försöker återigen övertala mig att stanna och erbjuder sig att gå ut och köpa kebab till mig.
 
Så störtar jag ut dörren och jag hör hur Ramses säger "Snälla ring när du är hemma, så jag vet att det har gått bra!"
 
Kommer hem. Ringer inte. Ramses ringer. Jag vägrar svara. Han blir väl orolig för han ringer och ringer.. Till slut tar jag telefon. Kommer inte ihåg något av det samtalet, annat än att jag fick snacka med hans roomie - som tydligen fått höra vad som hänt "Snälla kära Baltazar! Är du helt galen!? Du kan för fan inte gå hem ensam i det här skicket! Tänk om något hade hänt?! Du hade ju kunnat sovit på mitt rum om du hade velat!" #skjutmigihuvudet
 
SÖNDAG: Fylleångest deluxe! Satt stora delar av dagen och tänkte över hur jag skulle hantera situationen vidare. Pratade med Randy när hon kom hem. Min inititiala plan var att ghosta Ramses - det höll i ungefär sex timmar. Tillslut bestämde jag mig för att oskyldigt ta kontakt med honom, det var jag liksom skyldig honom. Med en gång så berättar han att Habiba och han ska käka ikväll (underförstått: vill du komma på middag?) Varpå jag svarar "Så trevligt! Hälsa Habiba från mig". Senare frågade han om jag ville hänga med och Lion på bio. Jag velade i ungefär två minuter, innan jag bestämde mig för att trots allt tacka jag. Så bra är jag på att ghosta folk!
 
Mötte upp han och de andra på biografen, C hans roomie gav mig sin mest sympatiska blick och frågade om jag mådde bättre idag. Väl inne på biografen så blev jag ambivialent, men det löste sig när Ramses strategiskt satte sig brevid mig, det höll inte länge - Tysktanten med noll social antänder kom och delade på oss i mitten och jag blev faktiskt lite besviken.Jag kom på mig själv med att slänga blickar mot honom under hela filmen och jag fick en känsla av att han gjorde samma sak. Efter filmen var det ganska stelt, Ramses som annars kommer och kramar och håller om mig höll sig på avstånd.
 
Efter lite dividerande fram och tillbaka utanför biografen bestämde vi oss för att gå och dricka varm chocklad på Opera. På väg dit frågade Ramses hur det var med mig och jag sa rätt ut att jag skämdes som fan för gårdagen, till svar får jag "det är lungt! vi behöver inte prata om det mer, bara glöm det Baltazar!"
 
På Opera var det ganska stelt mellan oss två till en början, lyckligtvis var vi fyra stycken goda vänner, så socialt så löste sig allt ganska naturligt. MEN, så börjar han IGEN. Han ser på mig, stryker mig på knät (om än i bara några sekunder) och så sitter han och säger till mig på arabiska att jag är så vacker och att han älskar mina glasögon och att det är SÅ fint att jag bestämde mig för att hänga med ändå.

Samtalet gled senare vidare in på den förgående dagens händelser, återigen får jag höra att det är lugnt, att vi alla får våra psykbryt ibland. Men han nämnde också att han varit rädd, han var helt övertygad om att jag inte skulle prata med honom igen efter det som hände. Han hade gått runt och känt sig som en skitstövel hela dagen och vågade inte helt ta kontakt med mig, eftersom att han var osäker på hur jag skulle tackla det, Vidare nämnde han att han blivit så glad över att jag faktiskt tog kontakt, men blivit likadels besviken när jag tackat nej till middagen.
 
Kvällen led mot sitt slut, det blev en vanlig standard kram och ett uppramsande om allt vi borde göra. Det kändes krystat faktiskt.

Jag gick med Habiba till bussen och gav henne den förvirrade kortversionen av de två sista veckornas händelser. Hon bad om ursäkt men sa att hon faktiskt står på TEAM RAMSES sida i dennna saken (KONTEXT: Det är mycket detaljer angående det här som jag inte skrivit, hela den här grejen är faktiskt mycket mycket mer komplicerad) Jag svarade henne att jag  också står på TEAM RAMSES sida, men det blir jävligt svårt för mig att att hänga med i svängarna när han säger saker som att "om jag hade vetat att du och N hade problem i höstas, så hade jag aldrig inlett ett förhållande med S" eller som att han vill följa med mig till Sverige i mars. Habiba såg på mig med stora ögon "VA?! Skojar du? Har han sagt det? Jag vettefan alltså. Ni får ta och reda ut det här, eller snarare Ramses för ta och göra slut med S om han ska hålla på så här!"
 
That's it!

Fick min sista dos av fylleångest när jag precis var vid bankomaten. Ex:et har fått sitt kort spärrat så han har fört över pengar till mig som jag skulle ta ut, dock; de beloppet som var på mitt bankkonto nu är BETYDLIGT mindre än det som borde vara. Allt jag kan komma på var att jag köpte en drink på lördagskvällen. Lättförtjänta pengar iallafall, fick 50 spänn av ex:et för besväret.
 
Så om Messenger-nojan. Jag har kollat hela dagen och Ramses har varit aktiv till och från hela dagen, men han har ännu inte läst mitt meddelande från igår. KONSTIGARE - jag har inte hört av honom på hela dagen - något som här högst ovanligt! Vi brukar sitta och chatta hela dagarna och jag är för feg för att ta kontakt nu.
 
#förstörtallt
#fan!
 
 
 

Sjukling

Så, årets första sjukskrivning kom redan i januari! Bra jobbat Baltazar!
 
Torsdagkväll åt jag middag hemma hos Ramses (tidigare benämnd som 'Y', men jag tröttna på alla ensbokstäver, haha). Det var minst sagt en spännande kväll, som det får bli mer om i ett annat inlägg. I vilket fall som helst, han följde mig hem och när jag kom hem runt midnatt så var allt fina fisken.
 
Fredag morgon vaknade jag av hela sängen var genomblöt och jag kallsvettades om vartannat. Fredag till söndag var jag helt sängliggande och kunde med stor möda ta mig helt in till varddagsrummet. Igår var jag till läkaren och är sjukskriven ut veckan - luftvägsinfektion - IGEN!! Jävla astma. Har dock börjat känna mig bättre sista dygnet och har tillochmed fått pluggat lite matte (1 delkaptitel matte 1 tv-avsnitt, haha)
 
Fina vänner har jag också - tofsen (tidigare benämnd som 'P') anmälde sig frivillig att serva mig och Randy (tidigare benämnd som 'R') och gjorde ett ypperligt jobb med handling och matlagning. 
Lördag kom Ramses förbi, han var här i mindre än 1 minut och han kom enbart för att överlämna en halvstekt pizza som han lagat - han hade tagit en omväg och klämt in det här mellan allt annat som hände i helgen. Jag blev nästan helt gråtfärdig!
 
Ramses ja, sa ju att det skulle bli ett annat inlägg, men just nu är jag lite besviken, fast jag har noll rätt i världen att vara det. Vi skulle träffats idag och jag har fortfarande inte hört av honom (vi har chattat på FB till och från hela dagen) och för ca 1 timme sen tog jag mod till mig att ringa, men det var inget svar. Det är inte hela världen, C en av hans bästa vänner och rumskamrat kom hem idag och hon var varit borta i över en månad och han började en kurs idag + att det är mycket på jobbet. JAG VET DET DÄR! Men jag klarar fanimej inte att få honom ur mitt huvud!! Det är så mycket jag har lust att göra med honom, att jag helt seriöst håller på att explodera!
 
Nåväl, det är en dag imorgon också och fram tills dess så får jag väl underhålla mig själv (:

Ibland är det skönt att bo med en psykologstudent

Sista dagarna har jag känt mig som en fnissig tonåring. Ena studen helt exalterad över söndagens händelser, nästa stund osäker och tafatt. Han har definitivt tagit mer initiativ till kontakt än mig, men det har framförallt att göra med att jag LOVAT mig själv att inte kasta mig in i något med öppna armar - som jag alltid gör annars. Men det märks att vi båda tassar runt gröten, vi skulle egentligen träffats igår men det hände aldrig, dels för att vi bägge hade mycket att göra, men dels för att ingen vågade ta initiativet - förrän det var försent det vill säga runt kl 21.00.
 
Men det är skönt att bo med en blivande psykolog, för igår fick jag en kemisk förklaring på det jag känner nu. Sakligt förklarade hon att förmodligen så är mina Oxytin och dopaminnivåer sjukt höga just nu och dopaminet försöker bara att producera mer och mer och det är därför man gör sådana saker som att läsa fina och söta meddelanden man skickat till varandra,tänka tillbaka på ett fint ögonblick eller bara gå runt med det dummaste fåntrattsleendet hela tiden. Kroppen knarkar helt enkelt på sig själv. Vidare så förmodligen mina serotinnivåer på samma nivå som en person med OCD och korisolet är skyhögt - så när man då börjar överanalysera och blir osäker på hur man ska fortskrida, så är det egentligen dels tvångsmässigt och dels ångest man känner. Något som passar in i tankegångar såsom "är jag för på nu?" "är jag för tillbakadragen?" och det som fick mig att gå på högvarv igår "VAD MENAR HAN EGENTLIGEN MED ATT SKICKA DEN HÄR YOUTUBE-SÅNGEN TILL MIG?!"
 
Så när man säger att förälskelse är en berusning, så ljuger man faktiskt inte.

Det min rumskamarat precis beskrev är en förälskelse och jag säger inte att jag är förälskad än, men något känner jag iallafall. Hon tröstade mig med att det förmodligen hade varit värre om jag inte känt något och varit helt likgilitig och även om jag inte är förälskad så kan samma kemiska process sättas igång, i mitt fall för att jag känt honom en stund och för att vi varit intresserade i varandra länge.
 
Tillslut efter mycket chattande fram och tillbaka så ringde han igår kväll och vi snackade om absolut ingenting i nästan en timme. Det skall dock tilläggas att Y älskar att prata lika mycket som undertecknad :)
 
Vi ska ses idag, först sa vi hemma hos mig, men det blir nog hemma hos honom - skönt för då slipper jag städa, haha! Det är så dumt - för jag kommer på mig själv med att tänka på honom hela tiden. Igår fann jag dock ett effektivt botemedel - repetition av matteboken! DÅ klarade jag av att fokusera och koppla bort tankarna!
 
I-landsproblemen hopar sig! Jag har varit småsjuk en stund nu och imorse vaknade med värk över pannan och kinderna, feber och hosta - hallå bihåleinflammation!  Det har blivit bättre under dagen, egentligen har jag bara lust att gå hem och sova och plugga, men Y's bästa vän kommer till stan i helgen, så ses vi inte idag så blir det inte något förrän nästa vecka. Min gamla hyresvärd har bjudit in mig till renoveringsfest på fredag och det blir säkert hur sugit som helst (med tanke på att det bara bor hipsters där nu + att jag påminns om mitt forna fantastiska kollektiv), men jag vill gärna gå för min gamla hyresvärd är minst sagt en intressant varelse. Så har Bolivianen fest i helgen och inte bara brukar dessa fester bli legendariska, men det är också "hejochhejdå-fest" för Kh. Jag har knappt sett henne sen hon kom till stan och jag tror ändå att jag har träffat henne mer en någonannan hittils - så jag känner att jag måste gå.
 
Så vart klämmer då skotån? Jag har ett matteprov nästa fredag - inte livsviktigt eftersom att jag ska pröva i Sverige, men det kommer nog ge mig en god indikation om hur mycket jag måste plugga fram tills den 17/2.
 
 
https://www.youtube.com/watch?v=VubcWIQTbdg&list=RDMMeZOgpXmsGgc&index=27
 
You-tubesången som fick min hjärna att gå på högvarv igår. Tack till den framtida psykologen som avdramatiserade det hela med att säga "störtskön sång! har du några fler sånger från dom?"