Skåneland

På semester i Skåneland denna helgen. Måste förnya mitt pass och det är det mest praktiska i förhållande till resa och träffa folk.
 
Jag är sjuuuuukt nervös inför denna resan och gruvar mig till tusen. Jag har inte varit här sedan Den Stora Härdsmältan (se bloggarkiv för detaljer), men för er som inte hängt med kommer en snabb sammanfattning här:
 
Förra året då jag inte var helt stabil, reste jeg 'hem' till Sverige för att besöka vänner och 'lugna ner mig'. Vid denna tidpunkt hade jag gått utan mediciner ett bra tag och var bara mer och mer uppe i varv. Det jag inte såg då, men alla andra verkade se, var att jag låg i gränslandet för vad som är 'normalt'. I Skåne bröt min mani ut på fullt allvar och allt gick åt helvete. Jag blev tillslut inlagd på slutenvården och missade min hemresa, väl hemma fortsatte jag på det inkörda spåret, innan jag till sist fick tid hos min psykiatriker. Där blev jag inlagd på frivilligt tvång i nästan sex veckor på slutenpsyk.
 
Jag har inte träffat mina vänner sedan dess. En av dem har fått hela historien, de andra har bara fått fragment av händelseförloppet. Jag schabblade till det ganska rejält och jag känner hur ångest kommer bara jag tänker på det. Så illa som det var förra året, har det aldrig någonsin varit rent psykiskt och när jag tänker tillbaka, så är det ett under att dessa människor fortfarande vill ha med mig att göra.
 
Förra året, när jag flög ned till Mellanöstern var jag tvungen att flyga genom Köpenhamn. Jag minns hur jag kollade ut på Öresund och såg bron. Ju närmare vi kom marken, ju mer hopade sig paniken. Det första jag gjorde efter landningen, var att bokstavligt talat springa in på första bästa bar och där satt jag och hinkade ädla droppar, helt till min nästa flight.
 
Och det är väl ungefär så jag känner fortfarande. Jag vet att jag måste hoppa upp på hästen igen och jag vet att det här är människor som känt mig halva livet. Jag vet faktiskt inte vad som är värst; ångesten eller skammen? Eller rädslan för att snart är måttet rågat.
 
Jag tror jag eggar upp mig helt i onödan (som vanligt), måste intala mig själv att den här helgen blir positiv. Att den blir så som den resan förra året borde blivit.