Fika!!

 
Är det något jag veeeerkligen saknar med Sverige så är det fika! Dessvärre har både undertecknad och dess bättre hälft alldeles för dålig självdiciplin, så det där med att ha fikabröd hemma ät helt lönlöst och vi har tyvärr inte klarat av att etablera konceptet i våra umgängeskrets. \n\nIdag har jag dock firat! Helt sedan maken reste hem har jag varvat total slapphet med super socialitet (är det ett ord?) Men idag fick jag äntligen tummen ur röven och har börjat tagit tag i den millånga att-göra-listan.
 
Och jag hade tur!! För det händer ALDRIG att de datum som passar mig och mina vänner är de billigaste att resa på (och om allt skulle klaffa så är det alltid något annat som ställer till det, typ att jag inte går ledigheten beviljad). Så biljett till och från Skåne är bokat plus tid på passkontoret. Och HÄR måste jag få lov att gnälla lite. Förut kunde jag 1) Resa till Svenska ambassaden och fixa pass. 2) Om jag gjorde det i Sverige kunde passet skickas gratis till ambassaden och vidare till mitt konsulat för €17.Inte nog med att man tagit bort möjligheten för att ordna pass på ambassaden - vilket i förlängningen betyder att jag MÅSTE ta ledigt och resa till Sverige. Nu är det inte längre gratis att få passet skickat till ambassaden, utan det utgår först en avgift på €15 och därefter frakt och adm.avgift på €24 för att få det skickat till konsulatet! ! Det betyder att bara frakten kostar mer än själva passet och räknar man med vad flyget faktisk kostar landar summan för mitt pass på närmare €250!! Och då räknar jag inte med min förlorade arbetsinkomst!
 
Överväger att slänga iväg ett diplomatiskt men irriterat brev till UD.MEN, jag får en helg med nära och kära. Dessutom börjar snus och kaffelagret sina, så det passar egentligen fin fint. Tanken var att göra detta så sent som möjligt, alltså månadsskiftet sep/okt, men vi reser till USA i december och jag känner mig själv så pass bra att jag vet vad som kommer hända om jag inte gör det nu, nämligen: glömma det helt och hållet, alternativ tänka 'jaja, det är massa tid kvar'. Så står jag där i november med ogiltigt pass och en resa till staterna runt hörnet. Med en arg och stressande make och en chef som håller på att gå upp i limningen för att jag alltid är så förvirrad OCH en tomt bankkonto - för det är dyrt att fixa sånt här i sista minuten.
 
Pluspoäng till mig själv för att jag helt frivilligt betalade €15 extra för arg slippa ta 06:50 flyget. En utvilad Baltazar är en trevlig Baltazar! Självinsikt, någon?
Nu ska jag gå och se på den där utmattade listan. Borde gå ut och ta en promenad, men det regnar och mina muskler är helt döda efter en nartvandring på fjället i helgen.
 
 

Helgen

Helgen var helt fantastisk - från början till slut.
 
Lördagen pallrade jag mig upp tidigt (fick inte sova natten innan), gick ut och möttes kompisar i stan och deltog på en liten afro-festival. Därefter blev det shopping, hem - vila - se på TV och göra mig i ordning (det är väldigt sällan jag lägger ner tid och energi på att fixa mig). Så gick vi på festival (läs: plankade oss in). Kh och E gick hem runt 0200, mens jag och S stannade tills de stängde. Höll mig nykter hela kvällen (Grattis!) och hade det sjukt roligt. En okänd man gjorde verkligen min kväll, när han kom fram till mig medan jag dansade och sa "förlåt om jag är lite framflusfig nu, men jag ville bara säga att du är sjukt söt och att den där klänningen är helt underbar". Det var allt, så försvann han in i vimmlet!
 
Var hemma vid kl 0500 och beslutade mig för att jag trots den sena/tidiga timmen borde ta mina sömnmediciner. Som ett resultat sov jag till klockan 20.00 (vaknade då och då och höll mig uppe i 10-15 minuter). Det samma hände på måndagen, då klev jag upp runt 12.30. Tror min kropp och knopp måste varit helt utmattad, kan inte komma ihåg senast jag behövt så här mycket sömn. Har ju snittat på runt 6 h/natt, sista veckan var dock väldigt hektiskt på många plan. I dag är jag skitrött, men det är nog mest för att jag tvingades gå upp kl 0500 i dag , är liksom ingen morgonmänniska.
 
Snackade med maken för första gången sen han drog, det var skönt. Vi brukar inte höra av oss när vi är på semester,men det var uppskattat, saknar honom verkligen. Uppdaterade honom på allt som hänt och när vi kom in på ämnet Lill-Prisen var hans första kommentar "was it suicide?" . Det var faktiskt min första tanke också, kalla det yrkesskada om ni så vill, men det är helt enkelt något som inte stämmer. Jag har dock lovat mig själv att låta det vara, det är inte min sak att gräva i.
 
Fick slänga några ord med svågern också (pratade faktiskt längre med honom än med maken). Jag vet inte vad Maken har sagt, men nu är alla så jävla keen på att träffa mig. Misstänker att han berättat om hur ängstlig jag är att träffa dem med tanke på vad som hände sist. Men.....nu har jag LOVAT, det blir USA i jul och inget Australien. Maken - Baltazar 1-0.
Fick också lite käft för att jag aldrig hör av mig (det har blivit mycket av de sista veckan), fick mig dock ett gott skratt när det visade sig att Svågern ringt på fel nummer och med fel app. Svågern - Baltazar 0-1.
 
Passade även på att berätta om allt som hänt sista och nämnde också shoppingen:
M: Okey, so you've shopping, not sleeping, been to festivals and had social events all week...?
B: Yeah, yeah, but I've doin well you know. I haven't been drinking, and I've made sure to get enough sleep and with the shopping I've done so well that even I'm impressed...!
M: Really.....?!
B: Yeah, I've only been shopping for like €50!
M: You've been shopping for €50/day since I left????!!!!!!
B: No darling, don't give me that attitude...€50 in total...
M: And that includes the new fire alarm?!
B: Yes, but it does not include the flowers for my sister.
M: Darling, I have to say; I'm really impressed. Well done!
 
Resten av veckan handlar om jobbsökning, det kommer en kille och ska installera vårat internet i morgon, det är egentligen skitbra, för hela lägenheten ser ut som en svinstia. Funderar också på om jag ska ta och omorganisera i köket, alternativt hitta en byrå till köket, men det känns som ett alldeles för stort projekt. Ikväll ska jag iallafall bada - det är säkert :)

Iftar <3

God kväll! / God morgon!
 
Precis kommit hem efter att ha dansat salsa i flera timmar. Jag kan verkligen inte dansa och har inte rytmkänsla överhuvudttaget, men det skiter jag fullständigt i (eller jag har lärt mig att skit i det med åren) - för jag verkligen ÄLSKAR DET! Sitter här och avnjuter en liten Baileys innan läggdags, ska stoppa i mig lite Melatonin och hoppas på sömn (drack väldigt lite ikväll - ett litet glas vin och en liten öl)
 
Tidigare på kvällen så bröt vi fastan (Iftar), men helt ärligt så var det bara Y som faktiskt hade fastat för alla andra hade alla världens ursäkter. LU som inte är så bevandrad i den här kultur tog med sig öl - vi skrattade gott åt det. Å andra sidan så tog jag med mig snus till Kh (hon har fått helt dille på det och tyvärr börjar mitt stash att sina)
 
I dag var LL's sista dag här i vår lilla stad. Har varit lite ängstlig hela veckan, för när vi träffades i söndags så var jag verkligen speedad. Inte för att jag är sjuk - men för att jag verkligen verkligen saknat honom.
Hade bjudit honom till Iftar, men han var så undvikande - ville hellre gå och ta ett glas på en bar - tyckte det var märkligt och trodde att jag på något sätt skrämt bort honom. Men så kom tillslut ett sms där han sa att han verkligen ville träffas innan han reste och att det verkligen skulle göra honom glad om vi fick till det. Ringde tillbaka och sa att vi gör det som passar honom bäst.

Så han kom och tillsammans med H (en annan roomie - dock kortvarig sådan) och det var grymt kul att träffa just honom igen. Det visade sig att allt var ett missförstånd, han sa det aldrig rätt ut, men tydligen har jag tidigare bjudit hem honom och andra till kompisar utan att egentligen frågat först - han var helt enkelt nervös att de skulle tränga sig på.
 
Vi hade en helt underbar Iftar och det var så fint att Kh äntligen fick träffa LL (vi bommade honom med en dag i Paris) för jag har pratat så myyyyyycket om honom. Dessutom fick jag ett alibi - kort sagt: Vi bodde i ett STORT kollektiv och även om de är många av dem som känner Bror - så är det aldrig riktigt någon som trott på oss när vi berättat hur välfungerade det faktiskt var. Det blev mycket historier ikväll - igen alibi - det är fanimej ingen som tror på mig när jag berättar allt sjukt som hände, haha.
 
Men igen, det var viktigt för mig att speciellt Kh fick träffa LL, jag ser honom som familj och jag älskar honom något så oerhört. Den tiden i kollektivet var en viktig tid i mitt liv och LL är en viktig del av det. Han klarade verkligen av att charmera alla och de pratade om honom resten av kvällen. Det gjorde mig glad när Kh sa efteråt att hon verkligen såg att det fanns en "deep connection" mellan oss. LL sa också på väg till bussen att han var glad att han kom, han hade haft det jättetrevligt och att han skulle försöka att inte tvivla på mig nästa gång. :) Fick mig också en känga för att jag var en dålig som aldrig hälsade på - mens han har vart här fem gånger sen han flyttade - det förtjänade jag!
 
Så gick vi ut och dansa och jag vet inte om det är sömnbrist, lycka, alkohol eller allt som hänt denna vecka. Men plöstligt frös jag till och tänka: Vad i all sin dar har jag gjort för att förtjäna vänner som dessa?