Baltazar

 

Det började naturligtvis med bilproblem, A's bil har inte varit helt stabil sista tiden. Men efter lite 'jävla anamma' och hjälp från främmande så startade åbäket.

 

In till stan, hämtade Ramses och körde vidare för att ordna lite grejer, innan A lanade med flyget. Vi lyckades trycka in en promenad och pizza i solen. Några fina samtal om livet, politik och faktiskt om S (hans numera ex). Hon ringde nämligen och hälsade att han skulle ge mig en "lång kram och kyss". Det föll sig naturligt att fråga om hon visste om mig. Han svarade då "jag har ju liksom aldrig sagt något, men hon har ju fattat att det är något mellan dig och mig". Med ett hånflin replikerade jag "så, det är något mellan oss, alltså?!". Han puttade till mig och bytte samtalsämne.

 

Närmare 22:00 var vi upp till flygplatsen, hämta A, lämna tillbaka hennes bil och vinka av henne. Det var jobbigt! Hon ska ut på en sjuhelvetets roadtrip til tjottahejti.

 

Tidigare under dagen hade Ramses jävlats som fan, så vid något tillfälle sa jag åt honom att om han inte höll truten, skulle jag stänga den åt honom och till svar fick jag "jadå, bara du gör det innan midnatt!" (Ramadan började på fredagen).

 

Närmare midnatt var vi tillbaka i stan och vi stod på torget och höll om varandra, då han plöstligt säger "Du Baltazar, jag trodde du var en sån som höll vad du lovade?!" Jag fattade ingen ting "Du sa att du skulle täppa igen truten på mig, och nu har jag väntat i flera timmar och det är snart midnatt".

 

A kom förresten inte längre än till länsgränsen, hennes bil var ju som sagt inte stabil. Så till vår stora glädje kom hon tillbaka och åkte först i morse.

 

Hela helgen har vi slappat, gått promenader, stickat, varit på drejningskurs och framförallt - Iftar <3. Spontana sommarkvällar, med grillning i parken och inspringandes med kända och okända ansikten. Jag fastar inte, men jag firar envar högtid som involverar enorma mängder mat, haha!

 

Folk har också slutat att viska om oss och frågat oss direkt. Vilket är skönt, för jag hatar skvaller. Jag klappar mig själv på axeln för att jag har hållt avståndet sedan i fredags, Ramses däremot kämpar, haha. I går sa vi bägge, att vi kan inte vänta till den här månaden är över :)