Vecka 21

Den här helgen blev betydligt bättre än förra. En sån där helg med fanastisk försommarkänsla.
 
Det började naturligtvis med bilproblem, A's bil har inte varit helt stabil sista tiden. Men efter lite 'jävla anamma' och hjälp från främmande så startade åbäket.
 
In till stan, hämtade Ramses och körde vidare för att ordna lite grejer, innan A lanade med flyget. Vi lyckades trycka in en promenad och pizza i solen. Några fina samtal om livet, politik och faktiskt om S (hans numera ex). Hon ringde nämligen och hälsade att han skulle ge mig en "lång kram och kyss". Det föll sig naturligt att fråga om hon visste om mig. Han svarade då "jag har ju liksom aldrig sagt något, men hon har ju fattat att det är något mellan dig och mig". Med ett hånflin replikerade jag "så, det är något mellan oss, alltså?!". Han puttade till mig och bytte samtalsämne.
 
Närmare 22:00 var vi upp till flygplatsen, hämta A, lämna tillbaka hennes bil och vinka av henne. Det var jobbigt! Hon ska ut på en sjuhelvetets roadtrip til tjottahejti.
 
Tidigare under dagen hade Ramses jävlats som fan, så vid något tillfälle sa jag åt honom att om han inte höll truten, skulle jag stänga den åt honom och till svar fick jag "jadå, bara du gör det innan midnatt!" (Ramadan började på fredagen).
 
Närmare midnatt var vi tillbaka i stan och vi stod på torget och höll om varandra, då han plöstligt säger "Du Baltazar, jag trodde du var en sån som höll vad du lovade?!" Jag fattade ingen ting "Du sa att du skulle täppa igen truten på mig, och nu har jag väntat i flera timmar och det är snart midnatt".
Sommarhångel <3
 
A kom förresten inte längre än till länsgränsen, hennes bil var ju som sagt inte stabil. Så till vår stora glädje kom hon tillbaka och åkte först i morse.
 
Hela helgen har vi slappat, gått promenader, stickat, varit på drejningskurs och framförallt - Iftar <3. Spontana sommarkvällar, med grillning i parken och inspringandes med kända och okända ansikten. Jag fastar inte, men jag firar envar högtid som involverar enorma mängder mat, haha!
 
Folk har också slutat att viska om oss och frågat oss direkt. Vilket är skönt, för jag hatar skvaller. Jag klappar mig själv på axeln för att jag har hållt avståndet sedan i fredags, Ramses däremot kämpar, haha. I går sa vi bägge, att vi kan inte vänta till den här månaden är över :)

Vecka 20

Sämsta helgen på hela året

(och står i stark kontrast till förra helgen)
 
Ramses hade sitt sista prov på fredagen och det var bestämt sedan länge att han skulle ta mig med ut på en dejt. Jag tror vi bägge var ganska utmattade när vi möttes upp. Jag hade dessutom sagt till mig själv att jag skulle vänta med att ta upp alla irritationsmoment tills han var avtentad. Middagen var mysig, men när notan kom väcktes irritationen hos oss bägge. Han ville betala hela notan, jag insisterade på att dela. Dessutom tyckte jag att han uppförde sig märkligt. Det blev en tidig kväll.
 
Vi pratades vid innan läggsdags och då hade vi ett rationellt samtal där vi båda var irriterade. Vi bestämde oss för att gå på cafè dagen efteråt och rensa luften.
 
Lördag morgon - planen var IKEA. Han ville ta bussen och jag ville köra och där rann det över för mig. Några arga meddelande sen, sen telefonsamtal och sen möttes vi upp. Rensade luften igen. All skit som byggt upp sig sedan januari. Han försökte skapa fred och föreslog att vi gått kunde köra till IKEA, när vi kom till bilen hade batteriet laddat ut.
 
Så var det fram och tillbaka hela helgen. Vi försonades och gick ut och dansa, så på väg hem så utvecklades en kommenterar till ett två timmar långt ångestfyllt samtal. Jag var rasande när jag gick hem.
 
Nästa dag skulle vi och några vänner på roadtrip. Ramses mötte mig vid min lägenhet och jag var otrevlig långt över gräner. Så pass otrevlig att han faktiskt var på väg att skita i hela grejen, men vi försonades igen. Bilen laggade igen,  men det blev faktiskt en trevlig resa.
 
I slutet på dagen, hemma tillbaka i staden så gick vi på långpromenad och fick återigen rensat luften.
Problemet nu är
1) att han under helgen förklarat och berättat allt möjligt, men ännu inte klarat av att svar på frågan "vad villd du?"
2) Han vill inte förstöra våran vänskap med att gå ett steg längre. Jag kommer inte bemöda mig med Projekt Ramses om saker och ting inte går längre snart. Vi bägge inser paradoxen och vi bägge mår dåligt av det.
 
Jag har sedan jag kom hem från London försökt att hålla avstånadet, men det är så svårt. Jag märker hur jag blir irriterad och mår nedstämd när jag inte är med honom. Hur jag blir varm i hela kroppen och fylls av energi när jag ser honom och är med honom. Stunder finns också när jag blir så irrierad på honom att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Varför han inte kan bestämma sig eller säga vad han vill.
 
Det finns också några ärr, saker vi sagt och gjort mot varandra som vi inte förrän i helgen insett hur det påverkat den andra.
 
I morgon börjar Ramadan - vilket ger mig en utmärkt ursäkt till att låta honom vara för sig själv. Jag hade tidigare sagt till mig själv att jag skulle ge honom till förra helgen att bestämma sig. Nu har jag sagt att jag väntar till Ramadan är över. Det blir en månad med tid för reflektion för oss bägge. Känner jag likadant om en månad och han ännu inte klarat av att lista ut saker och ting så skiter jag i det. Det är egentligen ganska enkelt: jag är förälskad och jag  vet att han känner starkt för mig. Jag kommer inte att lägga ner så mycket tid och känslomässig energi på något som aldrig kommer att hända. Gör jag det så blir jag bara sårad - och det är jag ju till viss grad redan.
 
Just det Ramses har gjort slut med sin tjej!

Vecka 19

Bästa helgen i år utan tvivel!
 
 
Fredag: Hade mitt sista matteprov (förhoppningsvis, med lite otur så kan jag bli utlottad till att ta en muntlig examen). Provet gick bra och jag gick därifrån med en kropp som kändes 25 kg lättare. Resterande del av dagen tillbringades naturligtvis med Ramses.
 
Lördag: Det var egentligen ett bara ett sammanträffande. Att jag skulle tatuera över min ärrfyllda arm på samma dag som jag för två år sedan blev inlagd för mani. Tatueringen var en "grattis till att du gjort allt du sa att du skulle göra sista året". Det var mässa i stan och jag mailade en kille vars stil jag föll pladaskt för. Jag sa åt honom att om han bara kunde dölja all skit som var på armen, så fick han göra vad han ville. Han skickade efter några dagar tre förslag och ett av dom - i modiferad form smyckar nu min arm. Det tog 7,5 timme (hela tattisen är prickad med en nål) och det är nog få gånger jag gått till en bankomat och tagit ut €600 utan att blinka och tänka över det.
Framförallt så känner jag mig FRI (och 25 kilo lättare). Första gången sedan högstadiet som jag kan gå i kortärmat utan att dölja, sminka eller lägga handen över de värsta ställerna. Sjukt värt pengarna!
 
Söndag: Fick tillbaka min katt, som ska bo hos oss över sommaren och hon kände igen mig!