Inlagd
Här var det länge sen!! Har suttit och läst gamla inlägg, trevligt men tragiskt. Tragiskt för att jag och Ramses har hållt på, på samma sätt i snart 3 år.
2019 var ett pissår, började redan på nyår 2018 då jag var ute och backpackade, så fortsatte det med full styrka genom året. I juni gjorde jag slut med Ramses och det har varit ett jävla fram och tillbaka med oss sedan dess. Han är i Mexico nu, på en välbehövlig semester. Jag hade nog inte levt idag om det inte varit för han. Han har gjort mer för mig sista halvåret än vad man rimligen kan begära av någon och det har tagit hårt på honom. Han kommer hem nästa fredag och jag längtar!
I juni slutade jag också ta litium, efter som att det ändå inte fungerade enligt mig. Så gick jag in i någon halvmani; hade 3 jobb, GICK TILL SJÖSS!! , sov och åt alldeles för lite, jag har gick ner 8 kg på några månader, det är mycket när man väger 60 från början, så kom augusti/september och det var kraftiga svängar upp och ner. I oktober bad jag Ramses att köra mig ner på psykakuten. På in mig frivilligt och hamnade på PIVA, där hamnade jag ganska snabbt i konflikt med personalen och när jag ville skriva ut mig själv, konverterade mig över på tvång. Det fanns ingen plats till mig på den avdelning jag var sökt in på, så efter 8 dagar på PIVA lyckades jag övertala Ramses att hjälpa mig med utskrivning OCH DET LYCKADES!
Vi drog till Barcelona på bröllop, inte världens bästa idé. Jag hade lovat Ramses att ringa min läkare när vi var tillbaka, naturligtvis hände inte det och nu var svängningarna borta, allt var bara rakt ner. Försökte gå tillbaka på jobb, klarade en vecka.
Så gick det väl lite över en månad. Då bröt Ramses ihop, han orkade inte mer, han var konstant orolig för mig, Han klarade inte av att jobba, allt det där. Så han beställde en akut-tid till mig hos öppen psyk. Jag gick väldigt motvilligt. Väl där fick jag erbjudande om inläggning på öppenpsyk, jag vägrade, Ramses säger att han inte kan ta ansvar för min hälsa längre. Fick erbjudande om inläggning på slutenpsyk, vägrade och som ett resultat av detta blev jag tvångsinlagd och hämtad av psykambulansen. Det blev ett par dagar på PIVA innan jag blev överförd till S1, här har jag varit många gånger förut och var egentlig lättad över att hamna här, men saker förändrar sig på 4 år och jag har varit besviken på hjälpen denna gången . Men det är också första gången jag är här som deprimerad. Innan har det varit mani eller blandning.
Det är 6 veckor sen jag kom hit nu, tvånget upphörde efter 10 dagar. Här en bra, men dessvärre otillgänglig läkare och en idiot till psykolog. Fick också träffa min läkare vid ett tillfälle, det var skönt att prata med någon som känner en väl. Provade ECT, fick dessvärre några mindre bra biverkningar och det pausades.
Idag mötte jag en annan läkare, han är vettig, han träffade mig sist när jag blev tvångsinlagd och var väldigt osamarbetsvillig. Det var ett bra samtal, vi ska mötas igen på onsdag. Dock har psykologen börjat tuta i folk att jag ska överföras till öppenpsyk, trots att jag upprepade gånger sagt de sista 6 veckorna att det är över min döda kropp. Så nu krismaximerar jag igen, ska dom på liv och död föra mig över dit, kommer jag att vägra och därmed skriva ut mig själv och jag är livrädd !!!!
Jag äter bara frukt och jag tar aldrig initiativ till att äta. Sover dåligt och har problem med hallucinationer. Humöret kan svänga med ångestattacker som resulterar i självskadande och självmordsförsök. Jag hade permissonn på nyår och var full från första sekund för att kunna vara runt folk, dessutom stod jag vid en bro länge och funderade länge.
Så jag är livrädd för att bli utskriven!!!!!! Hoppas innerligt att de lyssnar på mig. Men jag förstår själv, jag tror det tillhör ovanligheterna att önska sig inläggning på slutenpsyk, men jag känner mig trygg här.
En positiv sak har kommit ur detta, Hassan antog att Bröt visste att jag var här (Det gjorde han inte), så han ringde honom för att höra hur oroad han behövde vara. Så, jag och Bror har efter 2 år återupptagit kontakten ❤ Han vill att jag kommer ner till honom i en period, när allt är mer stabilt, för ja just det! Som ett resultat av min (hypo)mani i somras, är jag numera bostadslös (flyttat in hos Ramses tillfälligt, trots att vi gjort slut) och arbetslös!! Bror menade att detta var ett ypperligt tillfälle att komma på besök, lära mig språket och skriva en bok, haha