Pannskott

Igår gjorde jag något riktigt idiotiskt och jag begriper inte varför?
 
Jag hade vart och handlat och satt mig på bussen, när jag kom på att jag glömt det allra allra viktigaste - gurkan (skulle laga tzatiziki till festen ikväll). I vilket fall som helst, jag säger till mig själv att jag inte pallar inte gå på affärn och att jag ska göra det imorgon istället (alltså idag).
 
Så, när jag sitter på bussen och passerar mitt närköp ser jag en bekant figur klädd i en väldigt bekant jacka. Hjärtat bankar hårt och snabbt - fan det är N! (min framtida ex-make). Jag har inte sett honom på över en månad, men jag har tänkt på honom, mest varit oroad. I vilket fall som helst, jag går av på mitt vanliga busstopp och bestämmer mig för att springa ner på affärn! ' Jag behöver ett alibi" tänkte jag - gurkan!
 
När jag kommer till affärn så har han precis kommit ut, han står och stoppar in batterier i cykellampan. Jag går fram, säger "hej" - han tittar upp med en död blick - så fortsätter han att pilla på cykeln. Det kändes som en timme, men var nog inte mer än några sekunder till förrän jag frågade hur det gick -  noll reaktion.
 
Jag fattar inte varför jag gjorde det där? Det var jag som valde att lämna honom. Jag fattar inte varför jag bryr mig så mycket om honom, efter allt det som hänt sista månaderna? Kanske lever jag i någon nostalgibubbla, där jag längtar tillbaka till tiden när allt var bra?
 
Habiba är tillbaka i stan och ikväll ska vi på Secret Santa Fest. Har saknat min Habiba och vi har mycket att snacka om. Sista fikat vi hade innan hon drog i väg till London handlade om det här. 
 
"You have so much potential and you might be crazy at times, but don't settle for a person that only sees the madness. Settle for someone who sees beyond that!"
 
Ikväll blir en bra kväll!
 
p.s i matte och äktenskapsfrustrationen igår klarade jag av att sticka en hel vante efter eget mönster! Klapp på huvudet till mig själv!
 
Detta var halvvägs genom stickningen igår, jag började vid mudden (efter flera irriterande och misslyckade försök på något som jag hade hoppats skulle bli super-fancy). I morsen snörpade jag ihop toppen, så nu har jag vante #2 + bägge tummar kvar. Den är förövrigt till Habiba, en försenad julklapp (inte för att spelar någon roll, eftersom att hon ändå inte firar jul), men det kanske kan bli en "ÄNTLIGEN ÄR DU TILLBAKA PRESENT".
Garn: Drops Nepal och Järbo Reflex.

Kommentera här: