Bortamatch
Så, det har varit en lugn och händelserik helg.
Fredag låg jag och R (min roomie) i soffan och var sjuka. Hon i influensa och jag i min blodgivningspärs. Jag lagade mat (eftersom att jag var den minst sjuka av oss). Så kollade vi på Office Space, som R till min stora glädje älskade och därefter Black Mirror. Jag har aldrig varit ett stort fan av Sci-Fi, men Black Mirror är jag helt förälskad i.
Lördag fick vi snö och solsken och även om R fortfarande var sjuk och jag inte borde anstränga mig i vilket fall som helst så kort efter en blodgivning, så gick vi, P, M och några till upp på fjället och DET VAR HELT FANTASTISKT! Norrlänningen i mig vaknade till liv och jag blir som ett barn när det kommer snö (vi är inte direkt bortskämda med det här). I brist på något att åka på, så snowboardade jag med mina skor (inte helt optimalt med fjällstövlar med bra grepp) och använde arslet som pulka. Nu är jag helt mörbultad och har blåmärken över halva kroppen, men det var värt det :) Senare på kvällen lagade jag, R och P middag och fortsatte att kolla på Black Mirror.
Så kom söndagen, det som skulle blivit min pluggdag - och jo, jag fick pluggat lite (repeterat ett HALVT kaptiel. Skärpning Baltazar). Jag hade egentligen tänkt att ta det lugnt, så när Kh frågade om jag ville käka sushi med henne och C, så svarade jag KANSKE.
Så kommer Y en stund senare och frågar om jag vill käka middag. C och Y är roomies, så jag tänkte 'va fan! det blir säkert trevligt!'. Så jag tackade ja. En stund senare ringer Y och frågar om pizza är okej?! 'Pizza?! Jag trodde vi skulle käka sushi?!'. Då gick det upp för mig att det bara var Y och jag som skulle käka ihop. Jag hade redan tackat ja, så jag kunde inte dra mig ur. Det är förövrigt ganska roligt för någonstans längs vägen har Y blivit punktlig, medans jag har gått åt motsatt hål, så strax efter 17.00 ringer Y mig och halvskriker "Vafan Baltazar, sluta vara sån jävla yalla-arab och plocka fram svensken i dig! Du är ju förfan född punktlig!"
Det blev en väldigt trevlig kväll och jag som har tjatat så mycket sista tiden på att jag inte har sex fast jag kan, tji fick jag!
Det var en sån konstig stämmning, jag kan inte helt beskriva det. Det är inget tvivel om att det inte funnits spänningar mellan oss innan. Jag hittade det här blogginlägget från oktober http://jagbaltazar.blogg.se/2016/october/puh.html . Det jag inte nämnde i det här blogginlägget, men som jag skrev i min riktiga dagbok (eller någonannans stans, någonstans skrev jag det iallafall) var att jag var så galet svartsjuk på Y den kvällen och även om jag tyckte S (bruden som hängde över honom hela kvällen) var trevlig, så satt jag och hatade henne. Y's första reaktion när jag berättade för honom att jag separerat var ' Al-ḥamdu lillāh' - haha!!
Så satt vi hela kvällen om pratade om relationer, jag om hur jag efter 6 1/2 år i en relation inte orkade med något komplicerat, att jag ville vänta med allt en stund, Y föreslog en 6 månaders karantän. Han pratade om hur han tyckte det var så svårt med sex och allt det där och att han egentligen bara ville ha folk som vänner. Jag tror ingen av oss helt visste vad vi skulle göra och grejen är att både jag och Y är väldigt fysiska med våra vänner, något som gör det svårt att tolka signaler. Klockan rundade 01.00, Y frågade om jag ville sova över - tyckte det var lämpligt mest för att det var kallt och mörkt ute och tanken på en 30 minuters promenad var inte så frestande.
Så frågade han vart jag ville sova, 'vilka alternativ har jag?!'. Jag fick välja mellan soffan på vardagsrummet, extrarummet på övervåningen, hans golv eller hans säng. Och jag vet inte varför men jag tryckte mig mot honom och sa på något fjortisaktigt sätt 'om du inte har något emot det, så sover jag gärna i din säng'
Det började lovande, vi FÖRSÖKTE verkligen sova, men ganska snart blev det öppenbart att det inte skulle hända.
Och det var inte amazing, mind-blowing eller fantastiskt. Jag slets tillbaka 10 år i tiden. Det var fumlande tonårssex, bägge två lika osäkra, bökiga rörelser och fniss. Det slog mig att för någon med så mycket erfarenhet som mig, så prestrerade jag långt under min normalnivå, samtidigt som det också fick mig att känna mig ganska ung, haha. Men det var något charmerande med det också.
Han somnade vid 05:00, jag somnade aldrig (omöjligt utan hjälp av den moderna läkarvetenskapen). Klockan 08:00 ringde alarmet och jag pallrade mig iväg till parteraputen - oh the irony! Det var för övrigt ett mycket givande samtal.
Nu har jag kommit hem för att byta kläder, dricka te och borsta tänderna.
Och jag vettefan! Jag är seriös när jag säger att jag inte vill kasta mig in i en relation, på samma gång så tycker jag om honom sjukt mycket och nu sitter jag här med ett smil som sträcker helt upp till öronen och 1) Hoppas på att jag inte förstört något 2) Hoppas på att det här är och förblir okomplicerat.