Baltazar

oh the irony!

 

Jag som skulle ghosta honom - nu känns det som om att det är jag som blir ghostad istället.

 

Efter nästan ett dygn så läste han och svarade på mitt meddelande, därefter följde en ganska krystad konversation som inte kvicknade till förrän han bad mig om en tjänst (översätta lite grejer).

 

Igår var det helt tyst och jag kände hur jag började freaka ur mer och mer. Det är verkligen inte likt honom, det är han som alltid snackar, skickar grejer och föreslår aktiviteter. Dessutom var han formell, korrekt punktsettning, inga smeknamn inga "haaaaaaaave wooooooonderfuuuulll dreeams". Inget trams.

 

Paniken växte, till slut kom jag över en artikel som behandlade en specfik del av den politiska situationen i Egypten, en diskussion jag och Ramses haft många gånger - ett guldkort tänkte jag! Skickade iväg länken tillsammans med en följdfråga. Det tog två timmar innan han svarade och vad fick jag till svar? En tummen upp!

 

Stackars Randy (rumskamrat och psykologistudent) har fått agerat hobbyterapuet för mig sista dagarna. Hon säger att han kanske behöver avstånd och tid till att tänka lite. Det har jag full förståelse för, men det blir så konstigt när han går från 100 till 0 på mindre än ett dygn. Speciellt med tanke på vad han sa när vi sågs i söndags.

 

Kanske han har börjat tänkt till lite grann. Kanske har jag skrämt i väg honom?!

 

Piss och skit! Det var just en sån här situation jag INTE ville hamna i. Idag ska jag försöka att motstå frestelsen att kontakta honom, jag ser honom på fredag ändå (födelsedagsfest x 3). Vem vet? Kanske jag blir lika packad då och gör bort mig ännu mer? 

 

UPPDATERING 09:22

 

Vet ni vad? SKIT I HONOM! Jag förstår att han har någon form av samvetskval, absolut! Och jag visste att han hade ett sovande distansförhållande! Men den kvällen för två veckor sedan, visade han absolut NOLL tecken på att det här var ett problem!! Det var en söndagskväll, vi var bägge nyktra och klara i huvudet. Jag hade kunnat gått hem den kvällen eller att han hade kunnat bäddat upp soffan för mig. Men det gjorde han inte!! Han bjöd in mig att sova i hans säng och därefter uppförde han sig inte direkt som om han hade problem med vad vi gjorde!!

 

Och just det där fick mig att tro att saker och ting inte var så viktigt mellan han och S. Att han dessutom uppförde sig "normalt" efteråt gav mig heller inga indikationer på att han hade dåligt samvete.

 

 

Och folk frågar mig varför jag har så svårt med tillit till andra människor.

 

#förbannad