Stolt
Jag tror det som utspelade sig i går kväll hemma hos Baltazar hade fått min läkare att säga att jag visade prov på sjukdomsinsikt.
Sista veckorna har varit väldigt hektiska och sista veckan i synnerhet. Det har varit mycket jobb och det har varit sjukt mycket med plugget, mest för att det helt enkelt är vissa grejer som inte går in i mitt huvud. För någon vecka sen bestämde sig min älskade M för att komma på besök nu till nästa vecka, så därför har jag varit tvungen att jobba dubbelt så hårt, för att få tid med henne nästa vecka. Dessutom har jag varit rejält förskyld och eftersom att jag inte haft några sjukdagar tillgodo, har jag bara varit tvungen att pallra mig på jobb. För att inte nämna att mina äktenskapsproblem har nått nya dimemsioner.
Till viss del har det varit bra, för jag har kommit hem på kvällarna helt utmattad och det är riktigt skönt. Jag begriper inte varför jag inte var lika effektiv och strukturerad när jag pluggade på universitetet.
I vilket fall som helst, i går ringde världens bästa L och frågade om hon kunde komma på besök. 'Naturligtvis' svarade jag 'när hade du tänkt dig?' L hade tänkt att komma IDAG!!! Så, därmed var allt som var tvungen att fixas innan M kommer nästa vecka, var tvungen att hända i går och i dag. Tack och lov hade vi haft husägarna på inspektion i lägenheten tidigare i veckan, så för en gångsskull är det städat.
Så, i går kommer jag hem vid kl 21.00, efter att ha varit på språng sedan kl .07.00. Jag har precis slängt mig i sängen och hoppat ur klänningen när A skriver ett meddelande "DET ÄR KANONVÄDER UTE!! KOM ! KOM! KOM!'
Och det drog verkligen i mig, gudarna ska veta att jag ville hoppa i klänningen igen och skutta ner på stan. MEN JAG GJORDE DET INTE. Istället startade jag ett TV-avsnitt, uppdaterade maken på information, bråkade lite och bums i säng. Jag prioriterade alltså sömnen!
Ett obetydligt steg för männskligheten, ett enormt steg för Baltazar.
Ha en underbar helg!