Baltazar

I dag ringde min älskade Habiba när jag precis kommit till jobbet. Normalt sätt brukar jag inte ta telefonen, men tänkte att det måste vara viktigt för hon brukar inte ringa när jag jobbar.

 

Habiba ville egentligen ingenting. Men hon var sjukt hög på livet. Hon flyttade tillfälligt till London för några månader sen och idag var det verkligen ALLT! Hon hade haft en fantastiskt dröm om hennes labprover, alla på hennes institut är super-coola och intelligenta, London är underbart (det finns tunnelbana och rusningstrafik, något som saknas i våran lilla småstad) och kanske viktigast av allt - igår hade varit inne på Sainbury's och hittat Marockans soppa och den smakade precis som hemma!

 

Rösten hennes var så full av energi, glädje och framtidstro och det fick mig att undra;

 

Det är väldigt lätt (iallafall för mig) att prata om problem med mina vänner, jag vet att det finns några fantastiska själar som alltid har telefonjour för mig (och det motsatta). När jag pratar med släkt, vänner, kollegor och bekanta så kretsar samtalen ofta om vad man faktiskt gör, vad som händer i livet och vad som ska hända i framtiden.

 

Men hur ofta ringer jag egentligen någon för att säga "jag mötte världens coolaste människa idag, alla på jobbet var så grymt trevliga och sen gick jag såg världens mest fantastiska film och inte nog med det, jag hittade min favorit lakrits på affären och den kostade inte en förmögenhet!"

 

Aldrig. Egentligen.

 

Men vi borde göra det oftare. För i dag insåg jag att det var just det här jag behövde. Jag behövde inte sitta i telefon i flera timmar och prata om mitt kollapsade äktenskap, hur dyrt det ska bli att separera och vad N sagt och icke sagt.

 

För grejen är att lycka och glädje är enormt smittsamt. Det jag behövde i dag var att höra att en av de personer jag håller mest kär, just nu är inne i period i livet där hon har det riktigt jävla bra.