Baltazar

 

Vi vinkade faktiskt av honom redan i maj, under en fantastisk natt/morgon/förmiddag och vi hade lovat att lägga emotionella floskler åt sidan. Det blev ändå lite emotionellt, det blir det nog alltid när man säger 'hej då'.

 

Men i morgon, i morgon är det på riktigt. Det här är slutet och ganska olikt många andra forskare, så har redan klippt alla banden till sitt institut och till universitetet.

 

Tror det först var på lördag natt jag kom att tänka på det - 5 jävla år. Det är nästan hela den period jag har varit i den här stan. 5 år, det är nästan hela mina 20 år. Så mycket som har hänt, så mycket vi har gått igenom ihop.

 

Jag är inte säker, men det är fullt möjligt att jag gick igenom samma känslomässiga process i maj i år, haha! Jag är så jävla sucker när det kommer till sånt här och det är egentligen ganska konstigt.

Sista åren har vän efter vän flyttat härifrån, för att inte nämna det var jag som valde att lämna Sverige och mina vänner för över sju år sen. Mina vänner har ju alltid varit utspridda. Men Bror är nog den närmaste jag 'förlorat' i vuxen ålder, att vi dessutom blev vänner i det kollektivet vi bodde och där med såg varandra 24/7 kanske gör det här jobbigare? Men för att vara helt ärlig, när jag tänker efter, så tyckte jag också att det var jobbigt när flyttade från vårat kollektiv, fast vi bodde i samma stad . Jag är hopplös!

 

Han är utan tvivel en väldigt speciell vän. MEN, jag måste glädjas åt honom. Jag vet hur hårt han har jobbat med den här avhandlingen och jag vet hur mycket han längtar till att få det här överstökat. Dessutom så bor han ju i Spanien och det är inte så mycket längre bort än Sverige för min del.

 

Och viktigast av allt - vi vet bägge vart vi har varandra.