Baltazar

Tidigare i veckan så frågade min syster hur det gick med mig i förhållande till separationen. Jag har sugit på den frågan i några dagar, tänkt och utvärderat.

 

Kom till konklusionen att det har gått förvånandsvärt bra, att jag liksom trodde att det skulle kännas tusen gånger värre. Visst, julen kommer nästa vecka och det kommer bli en stor påkänning, det vet jag, men annars går det bra.

 

Torsdag eftermiddag - sista timmen på jobbet. Jag vet inte varför jag gjorde det, det var såååå dumt! Och jag satt framför datorn med tårar i ögonen och kippade efter andan!

 

Jag gjorde det stora misstaget att surfa in på hans facebook-sida (jag har tagit bort honom som vän). Det är inte så mycket som är offentligt, men en bild ligger där.

 

Har ni någonsin upplevt att ni kan titta på en bild och mentalt och nästan fysiskt dras tillbaka till det exakta ögonblicket? Känna exakt samma känslor som ni kände där och då?

 

Så kändes det och det lustiga är att det var ingen speciell bild och inget speciellt tillfälle för den delen heller. Bilden är tagen på en bar, någonstans i New York sent på natten. N som är så förbannat snygg på bilden (mindre grått hår och minst 20 kilo lättare), ser avslappnat och beskymmerslöst in i kameran. Hans fina arbetar armar är delvis synliga och han ser bara så förbannat fridfull ut. Jag ligger med huvudet på bordet, lite vridet och tittar upp mot honom. Håret är solblekt, jag är salongsberusad, ögona är trötta men utstårlar ändå så mycket lycka. Man kan liksom se att jag är helt upp över öronen förälskad i mannen brevid mig.

 

Bilden togs vid den här tiden på året för fem år sedan. Vi hade road-trippat i över två månader, så när han ville visa mig New York, hans hemstad begrep jag inte varför - vad hade New York att erbjuda, efter allt det jag sett och upplevt?

 

Det var ingen speciell kväll, det var en galen dag och kväll, men det är ingen ovanlighet. Vi såg Rockerfeller, mötte upp en bekant till mig och senare min svågrar. Vi gjorde egentligen det vi alltid gör, letade god och billig mat och drack oss till belåtenhet.

 

Vi var helt nygifta och så förbannat berusade på varandra. Jag ser den bilden och jag fylls av glädje och sorg. Känslorna i den bilden, relationen den speglar, så var vårat äktenskap väldigt länge. Vilkårslös och oändlig kärlek. Vi jobbade med problemen - med varandra och inte mot varandra. För ett ögonblick ville jag tillbaka till det där, eller jag vill det fortfarande. Men jag tvivlar på att det kommer att hända, varken med honom eller någon annan.