Baltazar

Hade egentligen tänkt att chilla med bloggandet fram tills nyårsafton, eftersom att jag håller på att författa en nyårskrönika, men jag fick just världens sämsta start på morgonen!!!

 

En av min närmaste och äldsta vänner har förlovat sig - hur fick jag reda på det här? En statusuppdatering på Facebook! En lång rad av sura och arga emojis hade varit på plats just efter den där meningen.

 

Och okej, det kom inte som en total chock, men det är principen.

 

Och jag vet hur det kommer låta när vi pratar om det här sen "jo, men du gick ju och gifte dig och så väntade du två månader med att berätta för folk!"

 

Och visst, det gjorde jag. Men det finns en stor skillnad här.  Efter att våra familjer fått veta, var hon och några till de absolut första att få reda på det och anledningen till att jag väntade var för att jag var och reste i USA. Jag ville vänta tills jag kommit hem, så jag kunde ringa dem och ha ett långt samtal. Men faktum kvarstår; alla de jag brydde mig om fick veta det personligen och inte genom Facebook.

 

 

 

[EDIT] Vi är ett tjejgäng på 4 stycken, varav tre av oss står varandra väldigt nära. Att dömma av kommenterarerna så är det helt öppenbart att de andra visste det här sen innan. Det här är så jävla typiskt, det händer hela tiden. Bara för att jag inte bor i Sverige, så får jag alltid reda på allt sist - för det är ju så förbannat svårt att hålla kontakten över landsgränser år 2016. Nu ska jag sura en stund och så kläcka ur mig en överdrivet positiv kommentar när jag lugnat ner mig. Så ska jag gå och fortsätta sura, kanske klaga lite för Kh eller något.