Baltazar - june 2025

Årskrönika 2016

13 juni 2025, 21:14

I början på det här året, sa jag att 2016 skulle bli mitt år! Och vet ni vad?

I mångt och mycket så blev det också det!

Jag har ännu inte fått drömjobbet och önskar jag i det minsta hade ett bättre betalt jobb. Men 2016 har framförallt handlat om att ta tag i mitt liv, min situation och framtiden och det har jag klarat.

Året 2016 var ett händelserikt år och även om jag har försökt, så har denna krönika blivit nästan oändligt lång. Jag har försökt att göra läsningen lättare genom att lägga in mycket bilder (och skåda! många tidigare opublicerade bilder)

Årets blogginlägg: När jag skrev det här inlägget så trodde jag helt seriöst att jag var nykter och klar i huvudet, men efter att ha läst det så är det helt öppenbart att jag var långt ute och cyklade och att E [url=http://jagbaltazar.blogg.se/2016/may/alskade-alskade-bror.html]Emma[/url] hade kanske haft större effekt på mig än vad jag där och då antog. Kanske jag ska ge henne en till chans?

2016-års löften: I början av det här året hade jag följande löften till mig själv; jag skulle lära mig att ta hand om mig själv, jag skulle hålla mig frisk, jag skulle påbörja vägen mot framtiden, jag skulle sluta snusa och lära mig att sticka ett par tumvantar. I normala fall är jag helt usel på att hålla nyårslöften, men i år har jag klarat alla utom att sluta snusa. En klapp på axeln! Det är möjligt att jag tar med mig snusslutet till 2017, men jag och många andra är rörande överens om att det är bättre för omvärlden om Baltzar fortsätter att nikotinera (ett fantastisk verb som jag just upppfann, ska nog börja använda det).

Mitt andra par vantar som jag började sticka i veckan. Det var inte helt lätt att ta den här bilden, men ni fattar!

Årets resor: Nu ska jag se om jag kommer i håg allt här, det är möjligt att jag missar något. Skillnaden i år från tidigare i år är jag haft flera korta resor, medans jag annars brukar sticka i väg i några månader och stanna på en plats/region.

PARIS: Jag var skeptisk, sist jag var i Paris (2007) gjorde jag slut med min pojkvän, men det att vi bägge varit där innan gjorde kanske resan bättre? Det fanns inga måsten, utan vi kunde bara slappna och äta och dricka gott. Det blev också en dagstur till Versaille.

Den mest oparisiska bilden jag kunde hitta på min telefon!

LONDON: Första gången i London och det var sommarväder (14 grader och sol). Gjorde inte mycket än att läsa,skriva, äta och stirra på folk. En semester helt i Baltazars smak! London markerade början på 15 intensiva dagar på två koninenter och fyra land.

En av de få bilder jag tog i London och enbart för att jävlas med L.

MAROCKO: Så bar det vidare till Marocko, där jag sammanstrålade med folk i Marakesh (helt jävlig stad och undvik den om ni kan. Dit åker jag aldrig tillbaka). Första dagen i Marakesh gick jag helt vilse och var saknad i flera timmar, eftersom att tanten jag bodde hos insisterad på att ge mig vägbeskrivningen på arabiska. Här uppstod två problem 1) Min arabiska är ganska rostig 2) Den arabiska man talar i Marocko,i jämnförelse med den jag talar, är ungefär som skilladen mellan tyska och svenska. Men jag överlevde och kom till rätta. När vi alla var samlade begav vi oss till Imlil, där vi påbörjade bestigningen mot Jbel Toubkal. När vi gett upp, begav vi oss ut på vägarna igen och styrde mot Essaouria (efter ett snabbt pit-stop i en liten stad för läkarvård, eftersom att N hade dragit på sig några fina frostskador, men det är en annan historia). I Essaouria stannade jag helt tills det var dags att flyga vidare.

JAG ÄLSKAR MAROCKO!

TYSKLAND: Så bar det vidare mot Tyskland, där jag hade storslagna planer för ett besök i München, men på grund av mig själv så gick det helt åt helvete. Jag övervägde att sova på tågstationen, men lyckades ta mitt förnuft till fånga och därefter lista ut vart busstationen låg. Mitt i natten satte jag mig på en buss på väg till Berlin. Jag hade världens mest underbara couch-surfer host och jag bara hoppas att han kommer min väg så att jag kan få återgälda det! I Berlin var också planen att jag skulle träffa en gammal vän (och psykolog till på köpet!) Men det gick inte helt som tänkt, ni kan läsa mer om det här http://jagbaltazar.blogg.se/2016/may/sviken.html . Det är möjligt att jag överreagerade där och då, jag hade knappt sovit på flera dagar, slarvat med medicinen och var psykiskt och fysiskt utmattad. Jag har inte pratat med B sen det här hände och han har heller inte kontaktat mig, vilket säger mig att vi nog uppfattade det som hände ganska likartat. Det jag därimot har gjort, är att jag snackat med många gemensamma vänner till oss och alla håller med om att han uppförde sig som en kuk, haha!

Den lilla socialisten i mig blev helt nyförälskad och full av hopp, när hon insåg att man faktiskt har behållt Karl-Marx-Allee sedan murens fall!

SVERIGE/NORGE: (Nästan) alltid härligt att resa hem. Men ännu härligare att resa till Norge (som nog måste vara världens vackraste land). Norge är aningen mindre platt än Skåne som jag ofta besöker.

Unionsbild! Bild av en norsk tvättmaskin, tyckte den var väldigt söt!

Årets saknad:

Bror (som inte är min bror, men min vän). När han flyttade i Maj, då var han den 'sista' riktigt nära vän som inte bara flyttade härifrån, men som också varit här lika länge som mig. Han kom tillbaka två veckor i December och det var riktigt tufft när han reste igen.
Lill-Prinsen (min systerson) som avled i Juni alldeles för ung.
Kh (vän och resekamrat) bestämde sig huxflux för att sticka till London i September/Oktober på obestämd tid. Hon kommer förhoppningsvis tillbaka om 1 vecka, men det är osäkert hur länge hon stannar. Det som dock är säkert är att efter att hon disputerar nästa sommar, så sitter hon på första flyget härifrån.
Farmor - tre år av sorg och saknad. Jag tänker på henne varje dag och undrar verkligen om tiden läker alla sår?
Farfar - jag borde bli bättre på att resa hem. I år har jag inte träffat han en ända minut.
Tjejgänget (från gymnasiet) - det var så skönt att åka till Skåne i år för allt är precis som vanligt! Precis som om det aldrig varit ett år emellan. Och jag saknar det! Förra resan till Skåne bidrog utan tvivel till hemvändarplanerna. Det här inlägget skrevs spontant min första natt i Helsingborg http://jagbaltazar.blogg.se/2016/august/hemma.html
Maken (som jag flyttat från). Ja, det var rätt att separera, men vissa dagar i svaga ögonblick saknar jag honom oändligt.

Familjeåret 2016: Egentligen ganska oförändrat, med undtaget av att allt verkligen förändrades när farmor dog. De personer i släkten jag brukde stå nära har jag glidit ifrån helt. Min ena kusin har jag inte sett sedan begravningen för 3 år sen och vi brukades ses flera gånger per år förut. Märkligt det där, hur saker och ting kan förändra sig så radikalt av en persons dödsfall. Det är väl livet, antar jag? På den ljusa sidan har jag och min biologiska syster verkligen kommit nära varandra, något vi aldrig varit innan. Jag minns hur jag sken upp som ett ljus tidigare den här månaden när hon frågade mig och hjälp - DET HAR HON ALDRIG GJORT INNAN! :) Jag har också fått en systerdotter under året som jag dessvärre inte träffat än, satsar på att det händer snart. Och, jag är frånskild. Familjeåret 2016 - så stilla och ändå så händelserikt.

Årets fjälläventyr: Eftersom att jag bor i fjällen så har det blivit många små korta turer under året, dock betydligt mindre än vanligt, vilket är lustigt, för jag har både införskaffat mig stavar, ny ryggsäck och ny sovsäck i år. Men det är klart, knäna vill inte. Två minnesvärda äventyr finns att berätta om: Jbel Toubkal (Marocko) och Galdhøpiggen (Norge).

Det här är inte Jbel Toubkal (4167 m.ö.h), men utsikt från vårt läger i Imlil (1750 m.ö.h), som är startpunkten för vandringen. Toppen är också Nord-Afrikas högsta punkt och faktiskt, nästan halvvägs till Everest. Det ni ser på bilden är Atlasfjällen - fyllt av så mycket skönhet att vi blev överväldigade och började gråta. Jag hade kunnat skriva en hel bok om den här resan (kanske ett senare blogginlägg?), men just nu nöjer jag mig med att informera om att vi på grund av en oanmäld snöstorm med vindkast på 80m/s och skall erkännas; dåliga förberedelser var tvungen att avbryta. Vi nådde så högt som basecamp på ca 3750 m.ö.h.

Galdhøpiggen (2 469 m.ö.h) 5 juni 2016. Har skrivit om det förut - oslagbara förhållanden.

Det var helt magiskt.

Årets bästa impuls: Ragna! Årets inköp: Ragna!

Ja, jag döper mina ryggsäckar, men jag skiter i om folk tycker det är konstigt.

Hur många döper inte sina bilar?

Årets vikt: Efter hemkomsten från Indonesien 2015 vägde jag ca 42 kg och hade ett BMI på 17. Att jag blev sjuk i huvudet (bokstavligt talat) inte långt efter detta bidrog till att jag inte klarade att gå upp i vikt. Men mina vänner! I år rundade jag 55 kg gränsen! Jag ser själv ingen skillnad, men när jag träffar folk som jag inte sett på en stund så får jag ofta kommentarer som "du ser så frisk och sund ut! har du gått upp i vikt?!". Undrar vad 16-åriga anorektiska Baltazar sagt om en sån kommentar?! Nu blir jag stolt som en tupp när jag får höra det!

Moder Svea 2016: Det blev två resor till Moder Svea i år, vilket är ungefär dubbelt så många gånger som jag brukar resa. Första resan var dock helt ofrivillig. Min äldsta systerson dog tragiskt i juni och i kombination med absolut noll kommunikation mellan mig och min lillasyster, så hade jag plöstligt 24 timmar på mig att få ledigt, packa och beställa biljetter för att ta mig hem. Det sved rejält i plånboken (€300) och jag var hemma i 22 timmar. Men jag är glad att jag reste upp, vi stod inte varandra nära, men det var viktigt för mina systrar att jag var där.

Jordens vackrast plats - Jämtland. Jag kom ihåg att jag satt inne i kyrkan och tänkte "hur i hela världen, kan allt vara så fagert och sagolikt en så mörk och stygg dag som denna?!"

Resa nummer två till Moderlandet var betydligt mer lystfylld. Efter en dag i Lund med L och besök på passkontoret, så sammanstrålade jag sedan med mina barndomsvänner i Helsingborg (de är faktiskt inte mina barndomsvänner, men jag har känt dom sedan jag var 15 och jag har blivit så gammal nu att det låter vettigare med barndomsvänner).

Tremorhänder och mobilkamera är inte alltid bästa vänner. På väg hem efter en underbar helg.

Relationer 2016:

Besök 2016:

Kärlek 2016: Kärleken tog inte slut 2016, men den avtog. Efter 12 års vänskap, 6,5 år tillsammans och 5 år som man och hustru valde jag i början på December att lämna min make. Det var inte ett lätt beslut, men det var rätt beslut. Jag har sista året istället försökt att fokusera på alla de änglar som står vid min sida i med och motvind.

Årets oro: För mina vänner i Istanbul. I början av året var jag grymt oroad, nu orkar jag liksom inte bry mig längre. Det är tragiskt när terror blir vardagsmat. Ett tillfälle gjorde mig extra oroad och det var under den påstådda statskuppen i år. Då kontaktade min vänner i Istanbul mig för att fråga mig vad det var som hände. Internet var svart. Jag har också varit oroad för maken, jag har inte hört ett ord från honom på en månad. Men Bror sprang in i honom den 21/12 och jag antar att hans föräldrar hade ringt mig i julen om de inte fått kontakt med honom.

Vägtrafikkarta över Istanbul dagen efter terrorattackerna
vid Ìstiklal. Normalt sätt är hela kartan röd.

Avlönat förvärvsarbete 2016: Jag väljer att kalla det så, för att 'jobb' för mig har en lustfylld betoning. I början på året var jag väldigt fokuserad på att hitta ett 'relevant jobb' och det var lättare sagt en gjort. Jag tror aldrig någon har varit så besviken som jag var, när jag blev erbjuden fast tjänst. Jobbet jag har nu är okej och jag överlever på den lön jag får, men framförallt så passar det med tiderna på KomVux och eftersom att jag bara 70% fast så ger det också lite andrum. Kommer tillbaka till det där om prioriteringar senare! Jag söker fortfarande jobb, men inte aktivt och kanske när det lugnat ner sig med högskoleprov och omprövningar, så kanske jag lägger in en extra insats för att hitta något jag trivs bättre med.

P.S I år har jag för första gången i mitt liv bara haft ETT jobb!

2016-års studier:Jag började året med att ta en distanskurs i journalistik från Jerusalem. Kursen var faktiskt - om möjligt mer flummig än vad jag trott och gav mig såpass lite att jag faktiskt tagit bort det från mitt CV. Jag har dock fått ungefär 50 nya freds-och-journalistaspirantvänner i Mellanöstern och kanske det kan vara till nytta någon gång i framtiden?

Jag tog också en 10hp kurs på universitetet om hälsorättigheter i förhållande till männskliga rättigheter, men då mina jobbdagar blev flyttade så gled jag ur kursen ganska snabbt. Men kompendiet med alla konventioner innanför männskliga rättigheter har jag behållt och det vet jag att jag kommer få användning för. Tog också en kurs i jurdisk engelska, mest för att lära mig att argumentera juridisk i språket och som förberedelse till översättarexamen. Kursen har jag redan haft stor nytta av, men planerna på att avlägga översättarexamen ligger just nu på is på grund av prioriteringar.

Till sist så antogs till en ledarskapskurs i Amman som jag hade sjukt lust att åka på. Men vid ungefär samma tidspunkt som jag fick antagningsbeskedet, hade jag också beslutat mig för att göra en U-sväng och tackade därmed nej till erbjudandet om studieplatsen.

2016-års U-sväng på motorväg:

Fysisk hälsa:

Årets träningsmetod: Jag har gjort något med mitt knä och jag är osäker på vad, har sagt hela året att jag ska gå till läkaren, men jag har inte kommit så långt än, jag har en känsla av att det är en belastningsskada. Men jag gjorde samma sak i år som alla andra år - köper träningskort på universitetet och är sjukt motiverad - i typ en månad!

- Zumba - var hur roligt som helst, fast jag inte kan hålla takten. Men jag blev lat - min favvisinstruktör jobbade på det träningscentret som ligger längst bort från mig.

- Fjällvandring - alltid en gammal kär vän. Men efter sista långa turen på 8 timmar i somras,bro har jag inte varit uppe, det gör helt enkelt för ont att gå ned de branta bitarna, fast jag har köpt både knästöd och stavar.

- Yoga - aldrig varit ett större fan av yoga, men det blev mer en social grej. Varje onsdagskväll så kunde man gå på gratis yoga på något flumcenter i stan. Helt ovetande om detta så visade sig att Bror också gick dit, så vi gick mest dit för att träffa varandra (även om det var ganska asocialt eftersom att alla, inklusive oss själva var fokuserade). Instruktören vi hade var grymt bra, men det fanns ett problem - det började 21.00, så jag var kanske inte hemma förrens tidigast 23.30. Så all den positiva effekt jag fick av träningen, gick rätt ner i avloppet av att jag inte fick sova. Jag och min läkare skrattade gott åt detta och jag slutade gå, men forsatte att gå dit en timme innan för att hänga med Bror.

- Löpning - en av de få träningsmetoder jag fullhjärtat älskar - men återigen - mitt dumma knä. Klarade inte ens 3km i år.

- Kettle Bells - som jag älskade det här! Kan varmt rekommendera det! Men det gick tre gånger, så drog jag på mig en idiotskada.

Årets irritationsmoment: FÖRSÄKRINGSBOLAGET: Snart två år senare har jag inte fått tillbaka hälften av dom är skyldiga mig - eller svar på varför för den delen heller. Den här veckan tog jag kontakt igen och fick reda på att min handläggare avslutat ärendet - utan att informera mig om detta! 2017 kommer inledas med en rad arga telefonsamtal. JBEL TOUBKAL: Vi tog oss som bekant inte upp det där dumma fjället och jag har nästan blivit helt besatt! Nästa år åker jag tillbaka till Marocko för att göra ett nytt försök.

Nästa års träningsmetod: Så här är det - och det här går tillbaka till vikten. Jag bor just nu med en lärarstudent (idrott), som jobbar som PT och en psykologistudent som jobbar som yogainstruktör - en gyllene möjlighet att faktiskt ta tag i saker och ting! Så kommer Bror hit och bland det första han gör är att han börjar klämma på mig och utbrister "åhh! du har ju gått så mycket i vikt! jag blir så glad! och du ser så välmående och snygg ut! jag är så stolt över att du fixat det här!" varpå jag säger "bra, då behöver jag inte börja träna nästa år!" Detta följdes av en mindre diskussion mellan mig, Bror och mina roomies, där alla påpekade att jag behålla min vikt och tillochmed gå upp - fast jag börjar träna. Det skiter jag fullständigt i! Den kommentaren var precis den ursäkten jag behövde för att inte börja träna igen.

Psykisk hälsa:

Årets julklapp: Det där att det är tanken som räknas är faktisk ingen floskel! Eftersom att jag firade jul ensam i år, så blev det inte så mycket julklappar. Pappa skickade som vanligt 200 kr i kontanter i POSTEN och Bror vägrade ta betalt för snuset, men jag vet inte om det räknas. Det var nog därför jag blev så galet överlycklig på julafton, när det visade sig att värden för festen köpt julklappar till hela gänget! Små saker av obetydligt monetärt värde, men jag har aldrig blivit så glad för ett par fingarvantar! (det roliga är också att jag alltid får typ fem par vantar av min faster i julklapp). Den där lilla lilla tanken, gjorde verkligen min jul. Så tack P!

Årets lärdommar: Prioriteringar

FRAMTIDEN: Jag brukade hata nyårsafton, för mig var det bara som vilken dag som helst på året, med undantaget att det är socialt accepterat att dricka sig helt redlös. Många nyårsaftnar har jag suttit halva dagen och analyserat och utvärderat allt som gått åt helvetet under året. Försökt att säga till mig själv att det blir bättre nästa år, fast jag inte trott på det. När jag tidigare i år hev ur mig "2016 ska bli mitt år!" Så var det mest för att efter det året jag hade haft 2015, så kunde saker och ting omöjligen bli sämre. Så på ett sätt så var det rätt.

Hur har ditt 2013 varit?
Omtumlande, tråkigt, intensivt, tagvis roligt, irriterande, sorgligt

Blev du kär i år?
Jag har lärt mig att nästan älska mig själv, vilket jag faktiskt tror varit ganska sunt.

Vad önskar du att du gjort mer?
Önskar att jag hade flyttat från min make vid ett tidigare skede och att jag kanske hade sökt hjälp i förhållanden till jobbsökandet. Jag är ganska övertygad om att det inte är min kompetens som spökar, men att jag helt enkelt inte vet hur man skriver personliga brev.

Vad spenderade du mest pengar på?
Resor (som vanligt) och depositioner till lägenheter,

Vem har du umgåtts med mest?
N,L,A,Mo,Kh

Bästa minnet med 2013?
Versailles!!! En av mina högsta drömmar infriades! Jag är utbildad historiker och min absolut bästa del av europeisk historia är just Franska revolutionen! Dessvärre verkade inte fransmännen lika begeistrade som mig, men det sket jag i - jag flög runt på slottet och berättade allt jag visste för den som måtte vara intresserad. Nej, det var en mäktig känsla - jag kunde fysiskt känna historiens vindslag. Känna hur att just här, förändrades världen.

BILD!

Är det något du saknat 2016 som du vill ha 2017?
Jag har saknat min farmor så oerhört mycket och skulle göra vad som helst för att kunna ta med henne in i framtiden.

Vem/Vilka saknade du?
Farmor. Generellt sätt så har jag verkligen börjat sakna att alla mina vänner så utspridda överallt.

[De två ovanstående svaren på frågorna skrev jag redan i min årsresumè 2013 och der är lika aktuell nu som då]

Var du gladare eller ledsnare 2013 jämfört med tidigare år?

Var det mest lugna hemmakvällar eller vilda partykvällar?

Största misstaget?

Tror du att 2017 kommer bli bättre?
2017 behöver nödvändigvis inte bli bättre, det behöver bara fortsätta i samma spår som nu. En klar förbättring!

Vad gjorde dig riktigt glad i år?

När Bror fick sin doktorgrad grät jag nästan, stolt som en hönsmamma! När Kh ringde bara för att berätta att hon var så lycklig och hög på livet, kunde jag känna det i kroppen. När L fick sin doktorandtjänst i Sverige efter så många år slit, för att

Har du några löften inför 2017?
Nå toppen av Jbel Toubkal

Har du haft ett förhållande under 2016?
Ja

Vad ser du mest fram emot med 2014?
Att äntligen få påbörja (efter alla dessa år) en riktig utredning. Ser även framemot parterapin.