'Hemma'
Hemma, men ändå inte. Det känns som hemma, när jag är runt mina tjejer. Det är svårt att förklara, men vi har känt varandra under halva livet nu och även om vi inte har bott i närheten av varandra på många år och även om vi inte ses så ofta, så känns det på något sätt naturligt att vi ska vara runt varandra.
Även om vi förändrats och gått andra vägar i livet, kan man ändå häva ur sig något som 'OH! Det där är SÅ typisk sig' - fast det inte varit typiskt för 10 år sen och fast man inte setts på en evighet.
Så är det så klart annorlunda när man ses så sällan som ändå gör. Man sätter av tid till varandra på ett helt annat sätt och alla går in med inställningen att göra det absolut bästa av den lilla tiden man har.
Jag har det fint här. Lugn, harmonisk och full av skratt och spydiga kommentarer. Jag saknar verkligen mina tjejer - även om vi är två man kort denna gången. Jag saknar att vara avslappnad och inte behöva anstränga mig runt folk. Att vara mig själv utan att någon bryr sig.
Jag saknar Sverige. Jag har bott i utlandet i snart 10 år och även om Sverige har förändrats mycket under dom åren så känns det ändå som om allt är sig likt. Små saker, som hur folk parkerar, hur man ber om ursäkt när man går in i någon av misstag och hur en pizza smakar.
Sista året har jag ju som bekant lekt med tanken att flytta tillbaka. Det finns egentligen två hinder; studier och psykvården. Studierna kan jag säkert fixa på något annat sätt, men det är den biten med psykiatrin. Vad jag har förstått så måste man leta länge för att få samma behandlingsupplägg som jag har nu.
Men jag har hemlängtan och den blir bara starkare och starkare och jag tvivlar på att jag kan hålla ut i 7 år (1år Komvux + 6 års studier).
Prosjekt 'Sverige' har härmed initierats.