Hej igen bloggen och alla besökare
Det börjar bli ett tag sen nu, men jag lever och håller huvudet över ytan. Jag huserade på hispan i fem veckor, innan jag skrev ut mig själv frivilligt. På väldigt kort varsel fick jag erbjudande om en kurs jag hade sökt på i Mellanöstern. Så till trots för att jag knappt lämnat mitt rum inne på psyket på flera veckor och än mindre pratat med några andra än personalen där, bestämde jag mig för att tacka 'ja' och skriva ut mig själv. Det här är en kurs jag sökt i flera år, men aldrig kommit in på, dessutom täckte universitetet i fråga alla kostnader. Så, jag skrev som sagt ut mig själv, tog bussen hem - tvättade - packade - gick på funk-konsert, så satte jag mig på planet till mitt älskade Mellanöstern.
Det var otroligt tufft, 9 timmars föreläsningar och debatter varje dag, dessutom delade jag rum med en kvinna jag aldrig träffat förut. Psykiskt så var jag på bristningsgränsen hela tiden, vid flera tillfällen fick jag springa in på toaletten mitt under föreläsningarna för att få utlopp för mina psykbryt. Men jag ångrar det inte, akademiskt låg kursen på toppnivå, fick besöka den stad jag förälskade mig i för många år sen OCH fick lära känna några fantastiska själar. I slutet av kursen fick jag dessutom ett halvvägs jobberbjuande, det kräver dock att jag flyttar till Sverige - något jag är skeptisk till.
Så var det hemkomsten. Juli var så jävligt, min sjukskrivning var ju över och plötsligt var jag tillbaka till den arbetsplats som fick mig att falla över kanten. Ekonomiskt har sommaren också varit en katastrof, lite på grund av mitt jobb, men till stor del på grund av fanskapet jag skapade i Sverige. Idag började på en ny arbetsplats, bättre betalt och fler timmar, är egentligen helt överkvalificerad för det, men det är ett jobb.
Mannen jag och jag skulle ju separera också, skaffade ny lägenhet till mig själv som jag betalar hyra för, men har inte kommit mig för att flytta ut än. Vet inte varför, men just mellan mig och honom är allting så förbannat komplicerat just nu.