Vecka 28 + 29

Det blev ännu en parmiddag, hos ett par människor jag knappt känner. Det var för någon vecka sen Ramses sprang i en gammal vän från universitetet och på den vägen var det. Jag måste erkänna att jag protesterade högljutt mot ännu en parmiddag, men jag hade det faktiskt riktigt trevligt.
 
Bestämde mig också för att lyssna på Randys råd - att ge det tid och det ser ut att ha fungerat. Om hon bara blir hälften så god psykolog som hon är vän, kommer hon att göra ett fantastiskt bra jobb.
 
Sista veckorna har jag varje lördag sovit hemma hos Rames, på hans luftmadrass för att vara exakt. Vi har försökt att knöla in oss i hans 80 säng och det är mysigt i ungefär 5 minuter. En hel natts sömn tillsammans på ovannämnda säng för någon vecka sedan och vi hade ont i kroppsdelar och muskler vars existens vi ej var medvetna om. I vilket fall som helst, förra veckan föreslog att jag kanske skulle börja ta med mig lite grejor och lämna dem där. Tandborste, sminkborttagning och underkläder - jag har aldrig liksom gjort det här förut, så för mig är det här typ 500 vuxenpoäng!!
 
Förra veckan åt vi middag hemma hos mig, jag lagade mat och Ramses städade hela huset (han fick psykbryt när han kom hem till mig och kastade sig på dammsugaren!) Fredag var det återigen middag hemma hos mig och när det var dags att gå frågade jag honom om han ville stanna. Som vanligt avböjde han och höll samma vanliga tal om att han inte kan sova hemma hos andra blablabla. Varpå jag vänligt men bestämt påpekade att det inte hela tiden kan vara jag som gör saker. Han mummlade något om att stanna en stund, men jag uppfattade inte vad han sa, så döm om min förvåning när jag kommer in på sovrummet och han ligger (förvisso med kläder på) och väntar på mig. Han sa att han tänkte stanna tills jag somnade, sen skulle han cykla hem. Men någonstans runt 03:00 drog han mig till sig och frågade om jag hade en pyjamas till utlåns.
 
ÖVERRASKNING #1
 
Ingen av oss sov bra den natten, mycket pga av att jag bor granne med stans mest populära kebabhak. Ramses däremot var mer än nöjd, då katten hade gosat med honom hela natten. Roligt det där, min katt och Ramses har haft en MYCKET ansträngt förhållande fram tills han sover i min säng och nu är dom liksom BFF's! Haha!
 
Lördag gick vi ut och dansa, det var vi och så anslöt sig några senare + Ramses couchsurfer. Vi skulle egentligen gått på mitt favorithak, men det var Technokväll så ingen pallade betalade för det - och tur var det - för jag hörde senare rykten om att EXET var där!
 
Vi gick till ett ställe som jag hängde mycket på när jag pluggade, mest kända för att ha typ Europas bästa Strawberry Daiquiri. Ramses hade aldrig haft en daiquiri förut och det kändes som en liten överdrift när jag kom bort till bordet med två glas stora som hinkar, hahaha!
 
Så dansade vi loss  i timme efter timme och Ramses var så otroligt sexig i sin svarta skjorta och en kropp som slingrade sig runt i takt till musiken :)
 
Och här kommer ÖVERRASKNING #2. Ni vet hur jag klagat på att han uppför sig så konstigt när vi är runt andra? I lördags blev jag nästan lite generad över hans beteende. En sak var att vi dansade intimt, en annar var att han hela tiden ville hålla handen runt min axel när vi satt ner, hela tiden gnugga kind, stryka rygg och hålla varandra i handen. En av våra vänner som precis kommit tillbaka efter att ha varit ute och rest i flera månader frågade mig rätt ut och jag gav henne ett hyfsat undvikande svar (promillen var på väg upp) varpå vännen lade till "alltså, sånt där kroppspråk, det har man inte om man 'bara är vänner', det vet du väl, Baltazar?!"
 
Det blev en underbar kväll med fyllepizza tillsammans med couchsurfern. Så blev det morgonmys i sängen, där Ramses var en betydligt större människa än mig och pallrade sig upp och klirrade frukost och kaffe till oss. Söndagen blev otroligt slapp, där vi hängde i pyjamasen och glodde på fram till kl 18.00. Så blev det kvällspromenad och precis när jag ska skilja lag med Ramses och Couchsurfern, kommer ÖVERRASKNING #3 - han kysser mig hejdå framför henne! Herre min hatt!
 
Som sagt, Randy har nog rätt - ge det tid och det är ingen stress - vi har all tid i världen. 
Så - alles gut! Vi är båda på ett ganska fittigt humör ( bägge har bråkat med sina bästa vänner, bägge är i ett desperat behov av semester och bägge har fått sina framtidsplaner uppföckade), men vi har inte tagit ihjäl varandra än :)

Kommentera här: