Denna underbara människa
För cirka 6 veckor sedan bestämde jag mig för att sluta snusa. Första tanken var att sluta tvärt, men det projeketet övergavs efter några smärtfulla dagar. Ramses föreslog då nedtrappning och för att hjälpa mig att hålla mig i skinnet, släpade jag över hela mitt snuslager (ca en matkasse) över till hans lägenhet. Sista 4 veckorna har jag varje dag gått över till honom för att få min dagliga dos (metadonpatient, hej!)
Sista två veckorna har även detta börjat att glida, så nu har jag än en gång bestämt mig för att sluta tvärt när mitt lager är slut - jag har i skrivande en dosa kvar att livnära mig på. För några dagar sedan berättade Ramses att han gömt en dagsdos (som han kallar det) i min lägenhet ifall det skulle vara total kris och jag inte fick tag på honom.
Och igår kom den dagen då det var total kris - Ramses hade glömt att ta med sig den sista dosan hem till mig. Så jag frågade;
"Vart har du gömt den där förbaskade dosan?"
"Mitt fram i bokhyllan. Bakom en bok", svarade han.
Jag letade och letade och det blev bara kallare. Men glad röst säger och upprepar han;
"Mitt fram i bokhyllan. Ser du den lilla pocketboken som ligger ovan på alla andra böcker?!"
Jag ser mig runt och utbrister;
"Den lilla pocket boken? Du menar Koranen antar jag?"
"Just precis!", svarar han glatt.
"Seriööööst?!" svarar jag skeptiskt.
Och med ett stor leende på läpparna replikerar han;
"Är det inte öppenbart?! Heligt bakom heligt!"
[Jag höll på att dö, haha.]