Baltazar

Det var sol och bad som frestade, men enkelbiljetten till Paris var så billig att jag inte kunde motstå. Ingen biljett tillbaka, men det ordnar sig, i värsta fall får jag bara skita i att dra.

 

Det är ett i-landsproblem, men jag har inte varit ute och rest sen jag var i Mellanöstern i juni (Sverige räknas inte). Det är väldigt lite för att vara mig. Även om jag inte drar iväg, så är det ändå den där känslan av att sitta och stirra på en biljett. Det är svårt och förklara, men för mig är det att resa ett beroende nästan. Jag kan liksom inte slå mig till ro, jag måste hela tiden dra fram och tillbaka för att livet ska kännas tillfredställande.

 

Jag reser tillsammans med Kh och det ska bli spännande, för mig är resor den ultimata relationstesten. Överlever vi försöker vi på Marocko i maj. Det blir bara 2 dagar i Paris och så 2 resedagar. Lite tajt kanske, men bara att komma bort och känna andra lukter, höra andra språk och uppleva ett annat vardagstempo är en dunderkur för själen. Bara lite trist att jag missar min franska kompis, han kommer upp till Paris dagen efter att vi åkt.

 

Jag har varit i Paris innan, jag var 18 och jag och min kille gjorde slut, haha. Paris är i min mening en väldigt överskattad stad, men jag anser också det samma om t ex Venedig och New York. Jag tror det har med höga förväntningar att göra. Jag är dock villig att ge staden en ny chans.

 

 

 

Helgen slutade bra, var och tränade igår, har dock blivit lite förkyld så det tog verkligen emot. Hängt med Kh och hennes roomie R (som är en gammal kursare till mig). Helgens höjdpunkt var när Y skjutsade hem mig på sin motordriva sparkcykel!!! Kamikaze!!!!

 

Har fått tummen ur och fått gjort en del saker som bara legat och dragit efter (typ försäkringskravet från förra maj). Sovit dåligt, men kommit underfund med att jag fungerar bäst psykiskt när jag jobbar regelbundet. Sista veckorna ha jag bara jobbat 20-40% och har därmed tappat mycket struktur i vardagen.