En liten uppdatering
Omställningen har börjat. I helgen fick jag flyttat ut det sista ur mitt gamla hem, det fattas fortfarande lite, men det är ingenting som jag kommer att sakna.
Jag har nog varit ganska mycket i vilomodus sista veckorna, kanske för att orka med allt? Men när jag tittade igenom matteboken i går kväll, så insåg jag att jag måste lägga på ett kol - och det är nog bra, för då får jag annat att tänka på.
Tänker på mina vänner, som är så underbart ärliga och stöttar mig ovillkårligt. Just nu känns det bara som att jag bara tar och tar, utan att ge. Men vet av erfarenhet att en dag, så ger jag tillbaka. Annars skulle de aldrig stått vid min sida så länge.
Fokus.Fokus.Fokus. Bror kommer nästa onsdag och även om han inte ska bo hos mig och även om han skall förbereda sig inför sin dispuation, så har jag en känsla av att det kommer att bli många långa nätter medans han är här :)
Varit och tagit blodprov idag, enligt psyk.ssk som jag snackade med på fredag så skulle jag tagit dessa v.38. Det betyder alltså att jag skjutit på min läkartid i två månader. Fy fy Baltazar!
Läkarsamtal på onsdag, som vanligt är jag nervös. Vet liksom inte helt varför jag känner att jag behöver bevisa något för honom?! Är det någon annan som känner så i förhållande till deras behandlare? Blir alltså mitt sista läkarsamtal för året och om man jämnför med de samtalen vi hade i december 2015, så har det gått framåt - väldigt mycket.
Denna gången så jag för ovanligthetensskull två saker jag önskar att ta upp med honom. För det första så vill jag sätta ut Seroquelen helt, alternativt ha det som behovsmedicin. Just nu har jag lyckats att trappa ner 100mg/dygn. För det andra så vill jag bli oberoende av nikotin. Låter kanske som en struntsak, men det var en av grejerna som verkligen fick bägaren att rinna över under förra årets mani. Sist vi pratade om det så kom vi överens om att vi skulle vänta tills jag varit stabil en stund och det har jag varit nu.
Slutspurten innan jul! Skolan är färdig den 19/12. Så har jag två härliga veckor där jag ska förbereda mig för slutprovet i Matte A, samt lägga in ett kol när det kommer till högskoleprovet.
Jag känner igen det där med nervositet gentemot sin behandlare. Jag blir alltid stressad och nervös. Jag känner det som att hen inte kommer att tro mig. Jag vågar aldrig riktigt spotta ur mig det jag egentligen vill.
Vet inte om det är så du menar att du känner? :)