Baltazar

Så var det dags igen. Som ni ser så är det ganska tidigt/sent. Nu har det sig inte bättre än att jag ärvt ännu en smartfån (den gamla försvann ju i en ambulans i Indonesien) och att jag i natt införskaffat mig ett fastpris abonnemang. Så nu har jag något att roa mig med. Jag blev frivilligt inlagd på slutenvården den 13e, eller för att citera min psykiater 'jag vill ju helst inte tvinga dig,för det känns så ovärdigt du vet...' I övrigt avtalades att inläggning skulle vara 'en vecka eller så,fram tills du är mer stabil' Nu snackar han om att det blir 3-4 veckor totalt. Jag är med andra ord halvvägs. Hur jag hamnade här får det bli mer om vid ett senare tillfälle. Men våren har varit väldigt händelserik. Efter ett besök till mitt kära hemland, som hade i syfte att kurera, så brakade helvetet lös på riktigt. Det som skulle blivit en myshelg i Skåne med mina bästa vänner, slutade på psyket i Malmö. Och nu är jag här. Slutenvården var heller inte tänkt från början, men det blev så av praktiska skäl. Där jag bor finns två psyksjukhus - ett öppet och ett slutet. Min psykiater har sitt kontor vid det slutna och därför blev det här - även om han just då tyckte att det var 'lite onödigt' Men så bar det sig inte bättre än att jag varken sov eller åt på 5 dagar (inte en enda minut eller kalori). Så där var det bara att säga hej då till öppenvården och utskrivning!