Baltazar

Igår klarade jag inte av att ta mig upp på skolan, det blir alltid lite svårare de dagar min man börjar jobba tidigt. Men igår hade jag verkligen ingen energi, så jag satt hemma och prokrastinerade fram tills kl 13.00 då jag gick iväg på personalmöte.

 

Personalmötet var ett trauma, som vanligt, hade faktiskt glömt hur illa det var. Idèen om att låta folk tala till punkt och hålla en normal samtalston existerar inte. Tre timmar med skrik (eller det jag definierar som skrik och munhuggning)

 

Så hände något. Det är nästan lite galet hur saker och ting plöstligt bara händer, när bollen väl har satts i rullning. I flera år har jag väntat på utredning och annan behandling och nu plötsligt inom loppet av en vecka så händer allt. Nästa vecka har jag fyra träffar uppe på psyk. Igår ringde dem och sa att det fått in en remiss till mindfulness på måndagen. Jag fick nu den sista platsen på kursen, som egentligen började denna vecka. Herregud alltså!

 

Så, som ett resultat var jag tvungen att ta bussen upp til psyk - igen - för att hämta en del material jag måste förbereda mig på. Kommer hem - slänger mig i sängen - är så sliten. Så ringer min studiekamrat och undrar vart jag är.

 

Konceptet var egentligen helt genialt! Karriärsmässa på krogen. Gratis alkohol och Red Bull, småkäk, intressanta föredrag och intressanta potentiella framtida arbetsgivare. Jag tog det lungt med alkohol, men gick mot bättre vetande igång hårt på Red Bull. I morse somnade jag klockan 08:00 och väcktes igen av alarmet 08:30.

 

Jag är helt hjärndöd idag, lyckligtvis klarade jag av att spilla kokande vatten på handen och det fick mig faktiskt till att vakna lite grann, men min hjärna känns som Windows95 just nu.

 

Har bara lust att gå hem och sova, men jag har förlagt nycklarna, så jag måste vänta tills min man är färdig på jobbet kl 15.00 . Suck