Baltazar

NOTE TO SELF: Ge ALDRIG blod när du; menstruerar, har en förkylning i kroppen som bara väntar på att bryta ut och du har inte ätit speciellt bra dagarna innan. Att enbart förlita sig på järntillskott visade sig betydligt mer idiotiskt än vad jag först trott och faktum är att jag borde veta bättre.

 

Det började bra, klev upp och åt i lugn och ro frukost (youghurt med massa kiwis och apelsiner), tog bussen hela vägen upp till sjukhuset och när jag väl gick så tog jag det riktigt riktigt lugnt.

 

Upp på blodbanken, fyllde i hälsodeklarationen mens jag hinkade i mig 1/2 liter läsk och lite mackor. Blodgivning gick bra, hade ett hB-värde på 131 och själva utsugandet var över på 10 minuter. Satt kvar i liggstolen i ytterligare 20 minuter och drack och åt, medan jag prövade att få tag på Habiba. Efter åt gick jag lugnt och sansat (LUGN är verkligen nyckelordet när det kommer till blodgivning) till väntrummet, drack och åt lite mer innan jag gav upp att ringa kära Habiba (hon och telefoner är helt omöjligt!!)

 

I det jag kommer ut kulvert från Blodbanken så går jag av en slump in i henne (hon har kontor i grannbyggnaden). Så vi sätter oss i personalkafeterian och dricker kaffe och snackar skit. Måste blivit iallafall en halvtimme - trekvart innan jag gick därifrån och vidare till bussen.

 

Så långt så bra. Jag kände mig ganska trött, men det gör jag alltid efteråt, men jag har ändå en hög av försiktighetsregler som jag följer (detta pga att jag som 18-åring svimmade framför ratten efter en blodgivning). På spårvagnen till jobbet svepte tröttheten in över mig och jag somnade faktiskt en stund. Från spårvagnsstoppet till jobbet tar det kanske 7-8 minuter att gå och även om jag gick så sakta som jag bara kunde så var jag helt utmattad och orkade knappt hålla huvudet upprätt.

 

Kom in på jobbet och min kollega ser på mig och utbrister "men Baltazar! Du ser ju helt likblek ut!" Gick till matsalen och åt lunch. Kände mig mer och mer illamåendet, händerna skakade som fan, det började bli jobbet att göra helt självklara saker - som att titta på något. Kommer tillbaka till arbetsplatsen och min kollega säger till mig "jag fattar inte varför du ska hålla på med det där?! du ser ju sjuk ut!".

 

Satt vid datorn, kände mig bara värre och värre. Ville bara spy och svimma på samma gång. Städtanten kommer in i reception och jag måste ställa mig upp.

Där zoomar jag ut helt, jag var helt borta. Så hör jag tillslut "Baltazar! Baltazar! Hallå!? Hör du vad jag säger?! Sätt dig ner innan du svimmar!" . Jag såg på min kollega och stirrade med en tom blick och sa "va?!". Då insåg jag att jag faktiskt stod och stöttade mig med armarna mot skrivbordet och allt bara snurrade.

 

Nu har jag ätit och druckit betydligt mer än vad jag brukar och känner mig piggare, men kroppen är helt loj och bortsett från det som hände när jag var 18 år så har jag aldrig blivit så här dålig efter en blodgivning.

 

Lesson learned!