Faller
arg på mig själv, trodde att min psyke vilade på en mer solid grund än det visat sig.
har varit full sen i torsdags. fredagen slutade i ännu en katastrof - gjorde bort mig rejält. ramses har försökt att ta kontakt, men jag har varit avvisande - orkar inte. sket i att gå ut igår, efter att jag hade fått höra att han skulle komma.
vet inte helt vad som hände i fredags, jag fick något att röka och jag vettefan vad det var, för det var definitvt inte det jag brukar röka - eller kanske var det ? men jag reagerar annorlunda på det för att jag är så instabil. proppade i mig allt som erbjuds - så jävla dumt! regel #1 - stoppa aldrig i dig skit som kommer från folk du inte känner regel #2 stoppa aldrig i dig något du inte vet är rent.
jag är så jävla dum!
ändå klarade jag inte av att stå emot på impulsen att kontakta honom nu - han måste tro att jag är helt sjuk i huvudet, med tanke på hur jag går från 0 till 100 hela tiden nu. vill förklara, samtidigt så känner jag att han inte förtjänar att bli indragen i den här skiten.
orkar inte äta och har fuskat med medicinerna sista fyra dagarna. jag trodde verkligen inte att jag var så här jävla skör. får inte sova, vill inte sova. igår skar jag mig nästan för första gången på 1 1/2 år.
vill inte åka hem nästa vecka, skiter i de där jävla problem - hur fan ska jag kunna plugga till psykolog om jag inte ens klarar av att hålla mig frisk i ett år?!
känner mig dum, för att det skulle så lite till för att få allt att brista. jag borde veta bättre, har ju hänt så många gånger förut.
all skit som varit sista halvåret - allt på en gång . nu
har tänkt på Bror hela dagen. saknar honom. önskar att han var här. behöver honom nu.vi har en deal - att jag ska höra av mig innan det blir riktigt illa. har lovat honom det dyrt och heligt så många gånger, som regel håller jag aldrig löftet. vill inte vara till besvär - vill inte göra honom besviken. han var så stolt över hur långt jag kommit sist jag träffade honom.
borde ringa honom, behöver prata med honom, men ett pundarsle stal min telefon i fredags. men det är nog bara en ursäkt. jag hade nog inte ringt honom ändå - vill inte göra honom oroad.. i små egoistiska stunder är jag så förbannad på honom för att han flyttade.
kanske jag bara ska göra som han föreslog? skit i allt och flytta ner till honom i ett år och hänga och lära mig spanska?
DET är det jag vill göra nu - sätta mig på ett flyg till Bilbao med en gång, lägga mig i hans säng och gråta och vara förbannad på hur jävla svag jag är.