Puh!

Fick en precis så där underbar helg som jag verkligen behövde.
 
Fredag: Slank in på garnbutiken och uppförde mig alldeles impulsivt, men det var värt det. Huvudorsaken var att jag inte klarade av att hitta mina stickpinnar och när det kommer till dessa pinnar så betalar jag gärna för kvalitèe. Hittade bland annat ett riktigt fint alpackagarn på rea, jag ska faktiskt ner efter jobbet nu och köpa flera, tror det blir vantar av dessa. Får se hur lång tid det tar innan jag tröttnar denna gång :)
 
Lördag: Sov jag ut! Klev upp, tog det lugnt och varvade stickning med matte. Jag tog det så sjukt lugnt och ändå klarade jag av att vara så effektiv. Jag fick gjort dubbelt så mycket som jag hade planerat! Därför belönade jag mig själv med att sticka över till Y på kvällen för att fira hans födelsedag.
 
God mat och jag tvingades dansa dabka framför alla (dabka är en folkdans från Levanten i Mellanöstern). Vi var en brokig skara från halva världen (eller 3 kontinenter) och lika spritt var det i förhållande till jobb och utbildning. Det var helt enkelt riktigt najs!
 
Senare drog ungefär hälften av oss ut. Det var totalt 3 par + jag. Jo, jag kände mig verkligen som det där udda reservhjulet som bara ligger i vägen. Men tur är det att jag inte har någon skam i kroppen, jag har alltså inga problem med att stå och dansa med mig själv!
 
A ringde dock precis när vi skulle ut. Det är så idiotiskt, vi är nästan grannar (han bor ungefär 5 kvarter bort) och ändå har vi inte setts sen Maj! Helt galet! Vi hade det riktigt roligt och på väg hem bjöds jag upp på tè och där satt jag med honom och hans rumskamrater och diskuterade allt från hur lätt matematik är (allihopa är ingengörer), byråkrati, bacon, PTSD (A erkände äntligen att han inte är helt i form psykiskt. Det är något alla vet, men han hittils har vägrat att erkänna), skvaller och massa annat.
 
Jag kom hem strax efter halv sju på morgonen och somnade som en stock.
 
Söndag: Vaknade runt lunch och var i förvånadsvärt bra. Det var kanonväder ute, så jag gick ut på en lång lång promenad i höstsolen. Hemma varvade jag stickning med läsning (Hör och häpna! Jag hittade Vilhelm Moberg på orginalspråk på biblioteket) och såg på TV. På kvällen dampade jag lite blåmusslor och dagen var fulländad.
 
VIKTIGAST AV ALLT: Jag hade inte den minsta gnutta ångest för att jag inte plugga! Jag gick runt med ett rent samvete hela dagen. Och det skall ni veta - det har ALDRIG hänt tidigare. Därmed har jag kårat denna dagen till: Mitt livs bästa bakisdag.
 
I övrigt har veckan gått i att plugga,plugga, plugga. Min kollega har varit sjuk, så jag har jobbat fulltid. Lyckligtvis har det varit lungt på jobbet så jag har fått in några timmar där varje dag + 3 timmar efter jobb + ytterligare någon timme hemma.
 
Min plan var egentligen att sitta hela kvällen och kliva upp tidigt i morgon (min lärare tidigarela provet 1 vecka, därav all panik). Men jag orkar inte, jag har suttit på jobbet hela dagen och det har gått okej, men jag känner liksom att hjärnan är ganska trött och behöver vila.
 
Av erfarenhet vet jag att när hjärnan börjar kännas som gröt - då är det mer effektivt att vila än att köra på. Så efter jobbet ska jag ner på garnaffären och köpa mer av det där fantastiska garnet. Så blir det säkert lite stickning eller TV. Jag har sagt åt mig själv att jag ska sortera anteckningspärmen - ett viktigt jobb som kräver noll hjärnkapacitet. Känner jag mig själv rätt, så kommer hjärnan att börja klia senare ikväll ändå :)
 
Jag kan bara göra mitt bästa. På förra provet fick jag A på del 2 och C- på del. Så totalt slutade det i ett C+. Mitt bästa mattebetyg någonsin! Även om jag siktar på A, så vet jag att det är högst orealistiskt. Men jag kämpar på, lyckligtvis har jag en Plan B.
 
 
 
 

Kommentera här: