Baltazar

Så känner jag nu. Sitter och väntar på bussen. Kvällen har tillbringats i goda vänners lag,med mat och cava invirad halvsovandes i en filt på soffan.

 

Jag har ett problem och det är när jag inte sovit tillräckligt /övertrött och dessutom har haft en hektisk period bakom mig,så sjunker min social kompetens till noll och det blir assvårt att läsa av signaler och kroppsspråk.

 

Så nu känner jag mig lite dum. Ursäktade mig och sa att 'du vet hur jag är,du borde vara kastat ut mig'

 

'Jodå. Jag funderade på det,men jag orkade inte' Följt av ett skratt. 

 

Sanningen är att jag inte ville gå. Har vant mig vid att ha han här. 20 minuter och ett telefonsamtal bort.

 

Lyckligtvis är han balansen - avväpnar situationen. Några kramar, pussar och sarkastiska kommentarer. 

 

'Vi ses nästa år!'

Enkelt och greit som norrmännen säger. 

 

Just nu känns allt piss. Men jag vet dessvärre av allt för mycket erfarenhet att också det här går över.