Anti-klimax

Då var allt färdigt.
 
Känner mig lite gråtfärdig, det är så mycket känslor i kroppen just nu. Kanske är det vinet
 
Disputationen gick bra. Jag upplevde två nya sidor av min kära vän idag 1) Han var uppklädd från topp till tå med kostym och finskor 2) Han var nervös. När jag kom in i aulan ca 30 minuter innan start, så vankade han fram och tillbaka, ungefär så som jag gör det när jag är galen.
 
Alla som varit och vankat i universitetskorridorer, vet hur viktig en disputation är. Om man dessutom känner vedebörande så är man också införstådd med det massiva arbetet det har inneburit, att vara forskare är inget 9-5 jobb.
 
Så det är alltid något speciellt att närvara vid en disputation. Det är högtidligt och man känner spänningen och förväntan i luften, vilket egentligen är märkligt, för det är näst intill omöjligt att kugga på en disputation. Men i dag hände det alltså, det han jobbat för sista 5 åren och anledningen till att flyttade till där här stan.
 
Jag är stolt över min kära älskade Bror. Oppenterna var tuffa, men han klarade av konstycket att begå akademiska dödssynder så charmerande att tillochmed oppenterna och presidenten skrattade. När jag tänker efter så har jag aldrig upplevt så mycket skratt på en disputation någonsin.
 
Bortsett från att han var uppkäftig, så gjorde han det bra. Hans fält är nytt och oppenterna menade att han har skapat grundlag för vidare forskning inom fältet. Igen, jag är så förbannat stolt över honom!
 
Jag fick också träffa hans föräldrar för första gången. Hans mor har jag talat med mycket på telefon genom åren (lång historia), så det var trevligt att äntligen få ses. Tyvärr är det ganska starka språkbarriärer, där jag förstår ganska mycket spanska och talar lite grann och där hans föräldrar inte kan ett ord. Dessutom fick jag tunghäfta när jag mötte hans mor, begriper inte varför jag var så nervös. Men hon lyckades kommunicera (via tolk, haha) att Bror pratar om mig hela tiden och hans far lyckades tillslut kläcka ur sig ett "Merry Christmas!"
 
Så, nu sitter jag här med en alldeles för välbekant känsla - anti-klimax. Luften har gått ur, på gott och ont.
krä
 
 

Kommentera här: