Baltazar

Jag vill tacka dig för en fin start på det nya året, även om jag just nu inte mår så jättebra - men det är å andra sidan helt självförvållat. Jag klev upp för ca 1 timma sedan och med stor möda klarade jag av att ta mig till pizzerian som ligger precis under min lägenhet. Det var jobbigt och folk log åt mig, inte så konstigt eftersom att jag kom dit i pyjamas, uggs och smink smetat över hela ansiktet. Men jag överlevde.

 

Egentligen vaknade jag runt lunch, jag hörde knirkljud och tassande i lägenhet. I vilket annat fall hade jag fått panik, men 2017 du skänkte mig ganska bra igår. Jag nöjde mig med ett "hallå!" och konstaterade att jag förmodligen glömt att låsa dörren och att någon gått in i lägenheten. Så somnade jag och vaknade för att springa på toaletten och där kom all världens intressanta saker upp hur min strupe och ut genom min mun. Bestämde mig för att ta en power-nap på badrumsgolvet. När jag kommer ut från toaletten, står en bakfull men smilandes rumskamrat på köket "tuff natt, Baltazar!". Det var ingen främling i huset och tydligen hade vi bägge kommit hem runt samma tid, men bägge hade vart för fulla för att märka den andra.

 

2016 höll på att få sig ett nästan katastrofalt slut - för jag är en idiot! Jag skulle tajma Cavakorken med tolvslaget, men av någon märklig anledning gick korken av sig själv av 5 sekunder innan det magiska klocklslaget. Korken strök mig på ansiktet, men jag klarade mig utan skador. När tolvslaget väl kom, så stod jag och asgarvade i chock, medan välvilliga människor kom till min undsättning. Hade Bror varit där igår hade säkert sagt något om att jag var en inkompetent dramaqueen!

 

Jag började året med att vara runt en hög av kända och okända. En stund tänkte jag på det; samma människor, samma fest? Det finns i och för sig en trygghet i det, men 2017 - jag har bestämt mig! I år blir du det året som jag på något vänster gör att jag flyttar härifrån - vi har verkligen något att se framemot du och jag!

 

Strax efter klockan 24,00 fick jag plöstligt behov för lite Baltazar tid. Så jag hoppade ut fönstret i bara strumpbyxorna och ställde mig i regnet med Cavaflaskan och tog in alla intryck. Kylan, ljuden från fyverkerierna, glädjeropen. För ett ögonblick blev jag sentimental - 2016 var ett bra år och det gör lite ont att lämna det bakom sig - att vidare. Men det ska vi nog klara!

 

Med undantag från att vi fick ett nytt år, så var kvällen ganska standard. En märklig känsla slog mig, julen var inget problem att fira ensam, men nyårsafton - det var tufft! En stor del av kvällen satt och skickade meddelanden till Bror, ringde L och fylleterrade BK - sistnämnda har jag lite dåligt samvete för.

 

Det var en god start på det nya året. I mörkret och fyllan blänkte min arm till och H, som jag känt i 4-5 år sliter till sig min arm, jag sliter bort den lika snabbt och han tar tag i den igen. Så  jag bestämde mig för att det var lika bra att komma ut. Två intressanta meningar utbyttes under det som senare blev en väldigt lång diskussion. Det första om att det förklarar mycket av Brors beteende (och överbeskyddande) av mig. Men det absolut bästa han sa - och tack 2017 för jag har aldrig fått det sagt till mig förut! Tvärtom - jag brukar få höra det motsatta. H ser sig runt och säger "Av alla människor i det här rummet just nu, som kunde ha psykiska problem och vara helt sjuk i huvudet - så är du den absolut sista jag hade gissat på!!"

 

Till sist 2017, du fick mig att känna mig så förbannat vuxen i morse, när du fick mig att tacka nej till en trekant, för att jag ville hem och "sova i min egna säng!" Sluta upp med det där! SKÄRPNING!

 

 

Over and out

 

(p.s nyårskrönikan är ännu inte helt färdigförfattad!)