Baltazar

....som vi säger i Jämtland.

 

För er som läser bloggen regelbundet, så har ni kanske märkt att mitt sociala liv har varit ganska intensivt sista 1-1 1/2 månaden. Det tillhör till ovanligheterna - även om det en gång i tiden var så här hårt jag levde.

 

Därför hade jag sagt att denna helgen skulle bli den sista festhelgen på en bra stund, eftersom att jag redan märkt hur det börjat gå ut över både sömn och studieresultat.

 

FREDAG: Secret Santa @ OKG! Varför vi har det i januari har jag inget bra svar på, men trevligt var det och började lugnt. Habiba är tillbaka i stan och vi flög bokstavligt talat på varandra (och jag har ett blått knä efter kramandet, då jag flög in en vägg av misstag). Jag blev ganska full och jag tror hon blev irriterad när jag ganska detaljerat la ut om mitt (icke)-existerande sexliv. Det är det som är problemet med att vara svensk ibland, man glömmer bort att i större delen av världen är inte detta normalt. Träffade också Y för första gången på snart två månader, det var grymt kul och se honom igen! Han har varit på resande fot, så det blev långa samtal om det och också om allt vi hade lust att uppleva i framtiden.

 

Så till kvällens sjukaste: Jag har hört och sett mycket i mitt liv och även om det finns gott om saker som kan provocera skiten ur mig, så har jag väl någonstans genom åren lärt mig att vara lite mer ödmjuk och öppensinnad. Fredagskvällen satte verkligen prov på det här. Det jag hörde på fredagsnatten är utan tvivel det sjukaste jag har hört i mitt och jag tvivlar på att någonting kommer att slå det här!

 

På julafton träffade jag en kille som vi kan kalla för Freddy, av den enkla anledningen att han både klär sig och ser ut som Freddy Mercury. Han är ny i umgängeskretsen och han var grymt rolig att prata med, jag hade först tippat att han var i min ålder, dvs 27-30 år, men på julaftonsnatten visade sig att grabben precis fyllt 20 bast! I vilket fall som helst, vi tycker om att prata med varandra och vi träffades också på nyårsafton OCH på fredagen.

 

Jag var som sagt ganska berusad på fredagen, men pallade egentligen att vara kvar eftersom att det var precis samma fest som alla andra gånger + A uppförde sig märkligt (en annan historia som härstammar från nyårsafton. Återigen, det där med att vara svensk och frispråklig om sex funkar inte alltid). I vilket fall som helst så kommer Freddy bort till mig och klagar på 'alla ytliga och meningslösa samtal'. Han ville prata på riktigt. Så jag sa till honom, att häng med hem till mig så kan vi prata på riktigt. Sagt och gjort.

 

Väl hemma hos mig så försvann flaska efter flaska. Jag satt och väntade på att Freddy skulle ta initiativ till dessa djupa samtalen, men det gjorde han inte. Jag ville inte pressa eftersom att jag hade en märklig känsla av att det var något han verkligen ville ha ur sig, men inte helt vågade.

 

Kära läsare, ni har säkert upplevt det själva - hur man börjar prata om A och hoppar vidare till F, så helt bort til Ä för att slutligen vara tillbaka B. I det här fallet började samtalet om Håkan Hellström, vidare till Hoven Droven, sedan till Kärlekssemester i Paris, som onekligen ledde till Charles Aznavour och icke att glömma Sioma Zibisky för att slutligen landa på Edith Piaf - så långt har hoppen varit ganska logiska, men hur samtalet hoppade från Edith Piaf till FFL däremot är och förblir ett mysterium.

 

Det här med FFL ledde till en av dessa berömda Baltazar monologer. Där Baltazar - etikens och moralens rättsnöre håller låda för de som vill eller inte vill höra. Där hon anklagar FFL för både det ena och det andra och konstaterar att svin som FFL förtjänar ett skott i nacken!

 

Under monologen började Freddy att skratta, först försiktigt och därefter mer och mer hysteriskt. I början ignorerade jag det, därefter skrattade jag med lite grann och till slut blev jag så provocerad att jag faktiskt röt till på skarpen! 'VAD ÄR DET SOM ÄR SÅ JÄVLA ROLIGT MED DET HÄR?!'

 

Jag fick dra det ur honom, han var rädd för att jag skulle kasta ut honom. Rädd för att jag skulle berätta det för allt och alla. Rädd för att jag skulle förlora respekten för honom. Freddy är medlem av FFL.

 

Jag började asgarva, trodde inte det var sant. Han visade sina pappren och även om jag inte har kompetens till att avgöra äktheten, så begriper jag inte varför man skulle gå sånna omvägar för att förfalska något sådant, än mindre ljuga om det?! Det är ju inte direkt något man skryter om. Senare under natten visade han bilder. Jag tror honom. Jag sa att det han gör strider mot allt jag tror på, men kanske eftersom att han är såpass ung och till viss grad vilsen, valde jag ända att fortsätta samtalet. Den blivande psykologen i mig vaknade till. Jag ville veta varför man tar ett sånt här beslut? Vad motiverar en? Är inte ens eget och andras liv värt mer?

 

Vi satt uppe till 09.00 och när vi gick och la oss hade jag inte blivit ett dugg klokare, men jag märkte att han behövde det här. Det var som att dra en propp ur badkaret. När han väl öppnat dörren så kunde inte prata om någonting annat än det här. Det är sällan jag är så oroad för en människa jag knappt känner.

 

LÔRDAG: Det blev inte många timmars sömn, vid 16:00 kastade jag faktiskt ut Freddy från huset, jag behövde sticka och nyktra till. Senare på kvällen gick jag över till Y och åt middag. Jag tror vi alla var helt slutkörda, för när Gäng #2 kom låg vi alla inne i vardagsrummet i tystnad och degade på soffan. Min kropp blev illamående av att bara titta på alkoholen. Min plan var egentligen att gå hem efter middagen, men R (min roomie, som förövrigt ligger med Brors gamla roomie - mer om det en annan gång) övertalade mig att hänga med till OKG och jag klarade av att göra det samma med Y.

 

Väl där blev det dans och slappade på soffan. Y blixtrade till rejält under en diskussion om Israel/Palestina och det tog säkert 30 minuter innan vi klarade av att lugna ner honom. Det var faktiskt ganska underhållande, haha! Trötta som vi var (och nyktra), bestämde vi oss för att strax efter midnatt sticka från OKG. Det blev mjukglass i snöstormen, haha. Därefter gick vi en lång promenad i vinternatten och tillslut hamnade vi hemma hos mig där vi drack te och åt pepparkakor. Han skulle stanna till 03:00, därefter till 03:30, så till 04:00 och han gick 04:15. Jag skämdes så mycket när jag kom hem med honom (jag har ju inte bott ihop med mina roomies så länge), det här var andra gången på två dagar jag kom släpandes hem med en man mitt i natten, så när jag skulle presentera AA för Y sa jag helt enkelt "Det här är Y och han skall snart gå!"

 

 

Jag och BN har ju hållts på jävlas med varandra sista eckorna, så på fredagen gav jag honom världens sämsta försoningspresent - pepparkakor - värda hela 2SEK. Därför drabbades jag av akut dåligt samvete mitt i mitt lyckorus, när jag fick min försoningspresent på lördagen. En t-shirt från Podemos lokallag (som har hela 10 medlemmar). Som jag tjatat om den här t-shirten och jag hoppade och skrev av glädje när jag fick den. De är de små presenterna som ibland gör enorm skillnad. TACK!