Jag är hopplös

Ibland är jag bara så dum i huvudet att jag vet inte vad jag ska göra med mig själv.
 
 
Sista tiden har jag varit så otroligt trött rent fysiskt. Häromdagen stod jag och tänkte på det, men bestämde mig för att vänta tills jag fått svar på blodproven som läkaren tog när jag var inne med bronkiten.
 
Som sagt i förra inlägget så finns det ingen anledning för mig att vara trött.
 
Men, mensen har gått in i någon obegriplig cyklus som jag inte begriper mig på. Eftersom att jag gått upp så sjukt mycket i vikt sista halvåret (närmar mig 60 pannor nu), så har jag också börjat fuska med maten (läs:äta minimalt)
 
I går kom brevet från läkaren och bekräftade det som redan legat rätt framför mina ögon i flera veckor.
JÄRNBRIST!
 
 
Inget allvarligt, men jag har tänkt på det och jag borde sett för länge sen att det här var anledningen til tröttheten.
 
Nåväl, har införskaffat mig Duroferon i dag och tänker att jag skjuter upp nästa blodgiving i ytterligare några veckor.
 
Matteprov på torsdag och ruskigt dålig höstväder i helgen blir det
 
- äta gott, STICKA (som jag längtat), plugga och läsa bok.

Kommentera här: