Baltazar

Det har varit ganska dålig uppdatering sista tiden, mest för att ingenting händer. Det är så skönt och skräckinjagande på samma gång.

 

Jag kan inte komma ihåg sist det gick en sån lång period där allt var stabilt. Visst, maken och jag bråkar, jag är inte lika trevlig alla dagar och jag är fortfarande ganska trött. Men på det stora hela, så är livet stabilt just nu. Jag har stunder där jag känner mig fruktansvärt uttråkad, men har ändå såpass god självinsikt och disciplin, att jag kan hejda mig. Påminna mig själv om att det här är bra.

 

Det händer så mycket och så lite nu på samma gång. Jag är nästintill övertygad om att jag inte tar mig in på psykologiprogrammet i höst, och även om jag skulle göra det så kommer jag nog försöka att reservera min plats till nästa år. Jag behöver ett år av lugn och ro, där jag kan spara pengar - jag ju ganska dyr i drift och har nästintill ett tvångsmässigt behov av att vara på resande fot.

 

Har grundligt gått igenom vad som krävs för att mig in, grundligare än någonsin. Har bestämt mig för att inte göra något förhastat som alltid annars. Undersöka noggrant och handla därefter och inte ta på mig för mycket. Matte A förstör hela mitt genomsnitt och Matte B har jag inte ens, mitt nuvarande betyg måste upp från ett E till ett B för att jag ska ha minsta chans att fixa det. Jag kan inte ens komma ihåg om det där mattebetyget är för att jag var dålig i matte eller för att jag hatade det - förmodligen en kombination. Har sökt in på KomVux för att läsa upp betyget och än mer än att bli antagen, så hoppas jag på att det passar med mina jobbtider. Det är helt orealistiskt att jag ska kunna tenta av två stora och för mig svåra kurser, helt utan hjälp.

 

Osäkerheten runt matten är stor, därför har jag beslutat mig för att tenta av Naturkunskap A också, om jag kan går från B till A där, så har jag i kombination med ett halvdåligt mattebetyg en hyfsad chans att ta mig in. Det där B:et i Svenska B kan jag dessvärre inte göra något med här från utlandet.

 

I går när jag satt och gick igenom poänggränserna, så gick det också upp för mig, att sannolikheten för att ta mig in här- i min hemstad sedan flera år - är små. Så, jag har bestämt mig för att jobba hårt och bra närmsta året, samtidigt som jag förmodligen måste börja förbereda mig mentalt på att vi kanske måste flytta. Vilket onekligen leder till nästa fråga; hur mycket vill jag egentligen göra det här?

 

Det händer så mycket och lite på samma gång. Känner redan prestationspressen inför matten, men saker och ting är annorlunda nu. Allra viktigaste, så är jag inte 16 år och sjukt skoltrött. Jag vet vart jag vill i livet nu och jag har iallafall teoretiskt sätt listat ut hur jag ska ta mig dit.

 

I går, i tråkigheten satt jag och tänkte på det. Hur tråkigt och händelselöst mitt liv är just nu. Samtidigt känner jag ett enormt bubbel i kroppen, känslan av äntligen så kommer förändringar, äntligen har jag kommit in i en bra fas i livet.