Baltazar

 

- Jag kom inte in på psykologiprogrammet i år, men det var ju inte helt oväntat heller.

 

 

- Jag har plats #200 på väntelistan. Varför är det bra? Jo, för att det står förnärvarande 2261 personer på väntelistan, så jag är rent teoretiskt väldigt högt upp - bland topp 10% - vilket var betydligt högre upp än förväntat.

 

 

- Jag var endast tre poäng från att ta mig in och därmed långt ifrån de 20 poängen jag trodde att jag saknade tidigare i år. Universitetet har med andra ord beräknad och konverterat mina poäng helt i min favör.

 

- Det var också lättare att komma in här, i min hemstad, än grannstaden (som jag allra helst vill slippa att flytta till)

 

Så avslutar vi med en irriterande nyhet.

 

- På grund av att 8/10 som blev antagna till psykologiprogrammet vid mitt universitet var kvinnor (och detta är tydligen en trend sedan flera år tillbaka), har universitetet nu skickat in en ansökan till Utbildningsdepartementet om att få könskvotera. Jag hoppas innerligt att denna ansökan följer sedvanlig långdragen byråkratisk process.

 

Så i går, började jag återigen räkna på poäng och kurser. Jag har utgått från vad som är relatiskt + lite hopp. Om jag kan klara minimumnivån som jag satt för mig själv, tar jag mig kanske in nästa år. Men jag ska inte stressa, jag är inte så förbannat gammal och historien har visat gång på gång, att när jag stressar och är överambitiös, så går allt åt helvete.