En klapp på axeln!
Jag är så stolt över mig själv! Jag tror faktiskt på fullt allvar att jag börjar att komma i balans, vågar inte hoppas för mycket - men jag tror att saker och ting är på rätt väg. Sömnen är fortfarande inte helt optimal och jag påminna/ tvinga mig själv att äta. Stressnivån ligger nog på en normal nivå och går den upp klarar jag av att hantera den. Dessutom har jag bara druckit alkohol två gånger under januari!!
På onsdag såg min dag så här ut
07:30 Kliver upp
08:00 tar bussen till sjukhuset
08:30 blodprov
09:30 hemma igen
11:00 buss till jobbet
11:30 börjar jobba
15:30 färdig på jobbet
16:00 hemma från jobbet
17:00: språktandem
19:00 buss till yoga
20:00 yoga börjar
21:30 yoga färdig
22:00 hemma
23:00 läggdags
torsdag
06:15 alarmet går
Det kanske låter lite futtigt, men bara för en månad sen hade jag varit ett nervvrak halvvägs genom dagen och förmodligen hade jag aldrig kommit så långt som att både hinna med språktandem och yoga. MEN JAG GJORDE DET! Och vet ni vad? Jag kände mig trött - fysiskt och psykiskt, så där trött som du är när du vet att du kommer att sova riktigt gott. Ingen överskottsenergi och inget tanketugg i huvudet. Bara normal jävla trötthet. Dessutom var det inte bara en dag - i snitt har jag haft 2-3 dagar i veckan som sett ut ungefär på samma sätt, med skillnaden att jag har haft 8 timmars arbetsdag. Förra veckan hade jag en liknande dag och den bävade jag verkligen inför och mot slutet av dagen kände jag verkligen hur humöret började att tryta.
Jag är inte där än, men jag tror att jag börjar att komma i balans. Jag har varvat ner en del, lärt mig att säga nej och haft mycket egentid när jag kan - tror att i alla fall en av nycklarna ligger där.
Det är snart ett år sedan mitt skov sakta men säkert började. 2015 upplevde jag både mani, depression och visade också psykotiska tendenser. Nu har jag äntligen börjat ta mig ur det, det betyder att det har tagit mig nästan ett helt år att tillfriskna från skovet/en och det är faktiskt personbästa.
Av och till slås jag av tanken att jag kastat bort ett helt år av mitt liv och så mycket som det är sant, har jag så långt kunnat framgångsrikt rationaliserat runt de tankarna.
Nu har livet äntligen börjat igen.