GE BLOD - GE LIV!
Så, nu äntligen efter fyra år, har jag fått komma in i värmen på Blodbanken igen. Förgående mening låter mer dramatisk än det faktiskt är, situationen är som sådan; på grund av diverse resor över halva jordklotet og problem med att komma över den magiska 50 kilos gränsen, så har jag varit i karantän i snart fyra år.
Mycket har ju hänt sista fyra åren och jag var orolig för att det skulle bli problem med litiumet. Så, till alla er som går på litium och undrar; får man ge blod? Så är svaret i mitt fall: ja. Läkaren på Blodbanken påpekade att medicinisk sätt är det inga hinder, men om jag skulle "display any erratic behaviour" eller bli sjukskriven pga psykisk sjukdom så skulle jag sättas i karantän igen. Det handlar alltså om ett etisk dilemma, där frivilligheten i donationen står över allt annat.
Jag fick inte ge blod i går trots allt, eftersom att det var så många år sedan och jag kryssade 'ja' på alldeles för många frågor rörande resor, så företog man en nyregistrering istället - men om sex veckor så är jag fit-for-fight!
För mig har det egentligen aldrig varit någon större fråga om huruvida jag ska ge mitt blod eller ej. För mig personligen har svaret alltid varit givet och det första jag gjorde på min 18-årsdag var att hoppa upp på Blodbanken och anmäla mig. Som sagt tidigare så bygger hela givandet på total frivillighet och så tycker jag det också ska vara, men jag anser också att alla borde ta sig en funderare kring det här. Det finns många anledningar till att inte ge blod, det har jag full förståelse för och det är ett beslut som ska respekteras! Men - det kommer ett men här, jag anser att man som människa är skyldig att ta ett aktivt val i frågan - precis som med organdonation.
Och, om du inte vill ge bort ditt blod för andras skull - ge bort det för din egen - för man vet aldrig vad som händer och en dag befinner du eller någon du håller kär, plöstligt i en situation där dessa ädla röda droppar kan vara skillnaden på liv och död.
