Usel helg....

Den här helgen har varit den värsta på länge....
 
Det har gått utför ganska länge, men jag tror att denna vecka blev det kanske lite för mycket. Jobbat heltid denna vecka - något jag inte är van vid, mycket stress med jul, hemresa och ansökningar till skolor.
 
Igen - så begriper jag det inte. Jag har gjort ALLTING rätt; sömnhygien, mediciner, livstil etc etc och lik förbannat ligger på badrumsgolvet och kämpar mot självmordstankarna som bara blivit starkare och starkare sista tiden.
 
Storbråk med maken för att jag beter mig så vidrigt - som jag alltid gör när jag är sjuk - oavsett om det är mani eller depression.....så psykbryt och långa terapisamtal med honom. I dag låg fokuset på att jag faktiskt är sjuk och därmed måste anpassa mitt liv till det.
 
Jag fattar att jag är sjuk - men jag VÄGRAR låta sjukdomen  diktera mitt liv.
 
Förbannad på min psykiatriker, fast jag vet att jag inte borde. När han tog bort mina anti-depressiva avtalade vi ny tid om två veckor - det var typ sex veckor sen. Jag förstår att han har andra patienter och allt möjligt att göra och därför måste boka om. MEN just sista veckorna har jag känt mig totalt övergiven. Jag visste att det här skulle hända...
 
Maken försöker övertyga mig om att gå ner på psykakuten, men efter det som hände i våras vägrar jag. Dessutom är jag livrädd för att bli inlagd...orkar inte fler inläggningar..
 
Läser bloggar om hur jävla fantastik det är att vara bipolär och blir så JÄVLA PROVOCERAD. Om du kommer och säger att den här sjukdomen är så jävla bra för din kreativitet och blablabla - då har du fanimej aldrig varit riktigt sjuk!

Kommentera här: