Baltazar

Är lite halvpackat, precis hinkat i mig en flaska vin. Multitaskar - lagar mat, är på skype och skriver detta.

 

 

Dagen har varit effektiv men ändå avslappnande, har fått börjat städa och tvätta tre månader gammal skit, ordnat saker med banken, skrivit ansökningsbrev etc.

 

Min make (ni får uppdatering på det senare) är på fackföreningskonferans, i våran hemstad skall tilläggas. Av någon outgrundlig anledning så täcker facket hans kostnader för hotell. Så han bor just nu på ett hotell 200 meter från vårat hem. Jag kom precis därifrån, vi drack en flaska vin var, sedan skulle han till en middag med några fackpampar. 

 

Amerikan som han är, så var det svårt att få honom att organisera sig från början. Men idealist som jag är, plus att jag växte upp i ett hem med stort fackligt engagement, så tvingade jag honom till slut. Som amerikan, har han sedan förklarat att en helt ny värld öppnades upp för honom (nutida amerikanska fackrörelelser är ett helt annat ämne). Han blev medlem och började engagera sig. I egenskap av förnuftig männsika har jag helt sedan han blev medlem tyckt att han hade mer att erbjuda än att sitta tyst och komma hem till mig och klaga och visionera om sina lösningar på problem. Jag har hela tiden försökt att uppmuntra honom till att ta upp kampen, men saker och ting är ganska idiotiskt på jobbet, så han har inte orkat. Men idag, på konferansen efter att han fick höra hur saker och ting ska vara, gick han upp till chefen för vårt distrik och LYCKLIGTVIS sa - allt det han hela tiden sagt till mig. Så nu sitter han på någon middag med massa fackpampar. De var intresserade i att höra hans syn på saker och ting. Jag är stolt. Jag är helt allvarlig när jag säger att hade han haft mer pengar, bättre utbilding och mer kontakter, hade han utan tvivel kunna kandiderat som president.....

 

Jag kom som sagt upp på hans hotell rum, vi drack en flaska vin var, såg på Family Guy och The Simpsons, drog upp vår brölloppsdag (BIG NONO, mer om det i ett senare inlägg)....Så sa han att han så gärna hade önskat att ha mig med på middagen, men var rädd att det skulle se för oprofissionellt ut. Som jag sagt tidigare, så har jag varit oroad över hans brist på bekantskapskrets, så jag såg detta som ett lysande tillfälle att knalla hemåt och låta han njuta av sin egentid. Han verkade så fridfull och lycklig idag (det kan säkert ha att göra med att han också bor ett hotell som  tydligen är ett av de bästa Whiskey hotellen i hela Europa)

 

 

Min dag annars har varit effektiv - men avslappnade. Jag har fått mycket gjort hemma. Jag har skickat i väg en jävlig viktig e-post (mer om det i ett senare inlägg). Vart på banken och fixar sjåfräs (mer om det också i ett senare inlägg). Fått massa annat gjort.

 

Min veckoplan ser ut som följer:

 

MÅNDAG: Ordna i alla miljoner saker jag skjutit på pga tentan.Förbereda till jobbintervju

TISDAG: 16 timmars pass på jobbet (har inte gjort det sen min första mani,men var tvungen att göra det nu för att få något som liknar på en dräglig inkomst). Förberedea till jobbintervju.

ONSDAG: Slapp och fixdag - utvecklar sig säkert till en pluggdag. Budgetmöte på FN.

FREDAG: FLYGER TILL KEFLAVIK!! (jag har rest över halv världen, men av någon anledning har Island alltid stått högst upp på min lista. Nu blir det äntligen förverkligat!!!) Det blir jag och 15 spanjorer ( det var inte planerat)

 

 

Tack och adjö för idag! Imorgon skall jag infinna mig på min arbetsplats kl.07:00 och är färdig 24:00. Yeah! ( undrar vad min behandlare anser om detta?)