Baltazar

Om några få veckor är det 10 år sedan jag tog mitt pick och pack och flyttade från en sömning by i norra Sverige, till en minst lika sovande by i södra delarna av landet. Jag var 15 år när jag ensam flyttade in i en lägenhet utan att egentligen veta någonting om hur fan man klarar sig själv. Jag var naiv och oerfaren. Många gånger har jag tänkt att det var helt idiotiskt och totalt oansvarigt av min pappa att låta mig göra det. Det blev mycket problem och dramatik, men också mycket glädje och kärlek.

 

 

I början på sommaren blev jag inbjuden till en klassträff från min grundskola. Det slog ned som en blixt i huvudet och plötsligt gick det upp för mig att det är 10 år sedan jag tog mitt livs viktigaste beslut. Ännu mera slog det mig hur mycket jag, mina vänner och livet har förändrats och framförallt, hur livet aldrig blev som vi tänkt oss.

 

I de nästa inläggen kommer jag att fokusera på just detta, hur livet bara blir som det blir.