Prokrastineringshelg

Om förra veckan var effektiv, så har väl denna varit helt tvärt om. Jag har tillbringat väldigt mycket tid i/på universitetets lokaler. Därmed inte sagt att jag använt min tid på ett förnuftigt sätt.
 
Helgen har bestått av matlagning, tv-tittande och googlande på allt mellan himmel och jord. Min man har jobbat hela helgen, så jag har tagit tillfället i akt att ligga och dra mig i sängen långt ut på förmiddagen. Lyx!
 
Nu har jag suttit och tittat på läslistan till kursen, utan att ha kommit någon vart med det. Haha
 
Tjötade med min bästa vän en snabbis. Hon skulle ringa tillbaka ikväll, vilket jag vet aldrig kommer att hända, för det är sån hon är. Hon ringer om några veckor och ber om ursäkt för att hon helt glömt att ringa. För tiden mellan idag och tre veckor, så har de sjukaste av sjukaste sakerna hänt henne. Det är sån hon är. Min man älskar henne som en syster, men han tycker vi har dåligt inflytande på varandra. Det tycker dessutom våra respektive psykologer och föräldrar också. Det är faktiskt lite roligt.
 
I brist på matinpiration så blir det glass och mackor till middag ikväll.
 
Imorgon börjar en ny tuff vecka. Det är så det är, slappar man en vecka, så får man bara ta igen det nästa. Nu när jag inte jobbar så mycket vid sidan av studierna så märker jag hur mycket tid jag faktiskt har till mitt förfogande. Jag har alltid undrat hur folk har tid/energi till frivilligarbete vid sidan av studierna. Svaret är tydligen; skit i avlönat arbete.
 
Imorgon skall jag också upp på sjukhuset och träffa min psykolog. Jag hoppas verkligen att allt pappersarbete har ordnat sig med min framtida psykiatriker. Egentligen är det helt sjukt när jag tänker efter; jag har haft regelbunden kontakt med psykiatrin sedan 12-13 års ålder. Först nu, nästan 15 år senare har en vettig människa kommit på att "oj, vi har tydligen missat att göra en utredning på Baltazar" Med andra ord; med undantag för uppskattningstest vid bedömmning av suicidfara - har jag faktiskt aldrig genomgått några tester överhuvudtaget. Mina diagnoser har helt och hållet blivit ställda på bakgrund av amnens, familjehistoria, observationer vid sjukhusinläggning och anhörigberättelser.
 
 
 

Kommentera här: